Pekpinnar Light - en gång till!

Min nya penna Parker, min Moleskine notebook och den senaste Kistalight som min vän och lärarkollega Farin säljer till våra rektorer som en bok i didaktik. Bild  från mobil Thommy Sjöberg
Varför inte säger vi på Kistalight!
Det finns en hel del didaktiska inslag i vår CV men mest handlar den om digitalisering kryddat med en ton av satir.
Pennan är en mycket fin present från Farin som hon, som den goda läraren hon är, vill att jag ska skriva min nästa bok med.
 Uppgiften är redan påbörjad men pågår mest i huvudet ännu så länge och hysch...hysch man ska inte stjäla energi från sina skrivprojekt genom att prata om dem!

Värdegrund, bra elever, schysta lärare och gott ledarskap 
Sista veckan i plugget hjälper Kistalight Farin, Spånga gymnasiums förste lärare i matematik och kemi, med en didaktisk Master i Kemi - för övrigt hennes andra masteruppsats.
 Det handlar om pedagogiska projekt för gymnasieklasser och om aktualiteter som försurning och ozonhålen. Jag hjälper fram för allt till med den språkliga bearbetningen och försöker få det akademiska språket i en något mer lättsam form. Spännande att ta del av tankegångarna i Farins uppsats och Kistalight kommer rent av igång med tänkandet efter sommarlovet.
 Farin betonar att våra elever ska utbildas till goda demokratiska medborgare som ska göra mänskliga val med sina kunskaper och inte bara utbildas till teknokrater och ämnesexperter. Grunden till de tankarna fanns redan hos John Dewey, learning by doing, han som ville fostra pragmatiska och demokratiska medborgare genom problemlösning och kritiskt tänkande. Farin refererar förstås även till mer moderna nutida pedagoger som Wikman med flera.
 Undrar, tänker Kistalight, om inte Deweys pragmatiker och demokrat (se Farins förebild) har en hel del gemensamt med dagens pedagogiska stjärna John Hattie som anser att lärare gör skillnad. Hattie som betonar; det goda undervisningsklimatet - skapa god stämning, en sorts demokratisk reflekterande lärande (lärstrategier), ge feedback och förklara metakognitiva strategier - sic! Det vill säga kunna förklara vad undervisningen går ut på - mål och mening.
Frågar man eleverna hur en bra lärare ska vara svarar de ofta att läraren ska vara schyst, ha humor och kunna förklara!
 - Vad ska vi kunna det här för?
 På låg och mellanstadiet svarar barnen ofta att fröken ska vara rättvis och snäll och kunna ge roliga arbetsuppgifter.
Nog finns det en röd tråd från Dewey till Hattie och vad våra elever tycker är en bra, schyst, lärare tycker Kistalight.

Gräv där du står - att vara lärare är en komplex uppgift - kanske rent av ett komplext uppdrag! Bild Thommy Sjöberg

Att vara lärare är en komplex uppgift. En uppgift som inte låter sig fångas av digitalisering med ettor och nollor! Lärare som har arbetat ett antal år skaffar sig vad man förr kallade tyst kunskap. Konsten att ta folk eller en erfarenhet och rutin där man kan läsa av alla de situationer som uppstår i ett klassrum och  de olika elevers (personligheter) behov man kan behöva ta ställning till (möten) under en skoldag. Läraren alstrar energi och skapar god stämning kanske lyfter man fram en trygghets(turbo) hos sig själv som man inte visste att man hade.
- Här i den kommunikationen finns essensen i en lärares arbete!
Faktiskt har Kistalight under en period deltagit i ett forskningsprojekt som hade den tysta kunskapen i centrum. Ett projekt som kallades för Quinntenal och som var ett samarbete mellan stadsdelen i Spånga, Arbetslivsinstitutet och KTH. Projektet pågick under en månad och läraren fick betald ledighet från skolan och deltog i seminarier, samtal med andra lärare, reflekterade och skrev brev till en skolforskare. Blev en Kistalight Academy - det var då, oktober 2005, som jag upptäckte att jag var indieförfattare och gillade att göra små bloggböcker av mina texter - se Kistalight Net!
Quitennalprojektet är det enda projektet vi deltagit i under åren där läraren och lärandet stått förutsättningslöst i centrum!

 Annars är det rader av projekt; Praxis, Itis, PIM och nu senast PRIO som på olika sätt reducerar och förminskar lärar- och lärrrollen ofta genom att vi får höra om samarbetets lov gärna då utan reglerad undervisningstid och i olika grupper. Det är olika skolprogram som vimlat förbi och ska hanteras PODB, Absentia, Presentia, Fronter, Skola 24 och Skolwebben ofta med en livslängd på mellan ett och två år.  Projekten, programmen, konferenser och samtal sker liksom på sidan av de ordinarie lektionerna och hänger i luften som eviga depressiva lågtryck och stjäl energi från undervisningen. Projekten är till för att bekräfta andra som  rektorer, skolpolitiker, kommungubbar som ser rött när de tänker på lärarnas reglerade undervisningstid, byråkrater, smarta webbdesigners, programmerare, föräldrar som har anlag för rättshaveri och möjligen media.
 För att förverkliga "utvecklingen" så ska ett digitalt Sysyfosarbete utföras. Stenen (dokumentationen) ska rullas uppför administrationsberget vecka efter vecka om och om igen.

 Nog med litanior nu - tillbaka till lärarens tysta kunskap.
Vad är väl tyst kunskap om inte konsten att förmedla sina ämneskunskaper med hjälp av en värdegrund! Där moralbuketten består av en uppsättning förmågor att hantera olika former av etik. Allt från plikt, avsikt, konsekvens till situationsetik.
Behöver vi inte alla lärare då och då vara en rungande frikyrkopastor som idealiserar med moralisk stämma när vi ska genomföra våra projekt och skoldagar i november eller ska man inte sätta ned foten och riktigt säga ifrån, rya i, si så där vecka 40 när eleverna börjar bli skoltrötta och klotter, busstreck och mobbing ökar.
Klart man ska!
Rya i alltså!
Men vem står ut med en moraliserande och idealiserande frikyrkopastor veckans alla timmar - gäller för både lärare och skolledare?
Den gode läraren, se Dewey, Hattie, Farin och vad eleverna tycker, är naturligtvis en professionell yrkesutövare som förmår att spela på etik-klaviaturens alla tangenter i sin undervisning och intar en resonerande, reflekterande, analyserande och möjligen argumenterande hållning i skolans turbulenta värld av känslor och ungdomlig energi.
 Där dagligen massor av situationer ska lösas så där lite bortom plikt och konsekvensetiken.
Behövs helt enkelt sånt som kallas trygghet, sunt förnuft och rörlig hållning!
Låt lärarna få vara lärare!

PS Nu tackar jag Farin för hennes fina penna Parker - får bli en magisk penna som jag redan har börjat skriva anteckningar och formuleringar med i min Moleskin note book och jag har massor att skriva om även bortom skolans värld. Men som min dotter Evelina säger - du är mycket mer lärare än du tror pappa!

• 
  Andra bloggar   om Kista  Andra bloggar om litteratur    Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik
   ©Thommy Sjöberg