David Lagercrantz har hittat en fin ton i sin bok om Zlatan. Rappa meningar, hel del humor med understatements som flashar och inte minst Zlatans vakna iakttagelser när det gäller ledarskap och stora egon bland tränare och fotbollslirare. Faktiskt kan man få exempel på maktstrategier! Hur en ledare, Barcelonas tränare Guardiola, gör för att frysa ut (tystnad och inte se) en spelare som Zlatan istället för att ta ett snack med honom. Underbar replik där - Barca har köpt, betalat för en Ferrari, men vill använda honom som en Fiat!
Juventus tränare Capello med större och mer naturlig auktoritet fungerar bättre i sin kommunikation med spelarna och är mer rakt på sak.
Inter med Mourinho - mästaren på att kartlägga motståndarna, kaxig även han, går bra ihop med Zlatan. Till slut får han även järnansiktet Mourinho att le och jubla när han vinner skytteligan i sista spelomgången med en klack.
Berättartempot i boken är lugnare i Italienavsnitten. I Italien under Cappellos ledning i Juventus mognar och utvecklas också Zlatan till en stor forbollsspelare!
David Lagercrantz har skrivit en litterär bok om fotboll och han och Zlatan måste ha fått fin kontakt under de bandade samtalen i Milano. Lagercrantz som växte upp ett stenkast från Blåkulla Hagalund i Solna och själv spelade pojkfotboll i AIK.
Kistalight tycker speciellt att kapitlen från barn och ungdomsåren i Rosengård lever och är ett stycke samtidslitteratur.
Blir en av flera moderna Malmöskildringar jämför med storheter som Yarden av Kristian Lundberg, Underdog av Torbjörn Flygt och lite roligare kanske Hey Dolly av Amanda Svensson.
Betyg för Jag är Zlatan - fem borfintade backar av fem (som gått och köpt korv!)
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om Zlatan Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om Malmö
©Thommy Sjöberg
Om David Lagercrantz ungdom kan man läsa i Anneli Jordahls intervjuvbok Klass är du fin nog?
ReplyDeleteI kapitlet Dante eller Kenta - det är frågan.