Hälsningar från Kista

 Knyter an till förra veckans blogg och i dag läser vi biten Tjenare Thommy ur Kistalight goes Ryan – Indiefilmare Love Sjöberg.

  Vi står vid Gläntan i Kista och funderar över urbanisering och städernas tillväxt. 2008 bodde för första gången fler människor i städerna än på landsbygden. Framförallt är det megastora städer i Asien, Afrika och Latinamerika som har en gigantisk tillväxt. Bombay, Manilla, Lagos, Mexico city eller Sao Paulo är städer där människor flyttar in i en okontrollerad rörelse från landsbygden och det är inte till gentrifierade innerstadskvarter de flyttar in.
Vi frågar våra elever:
Var bor alla människor som flyttar till städerna?
Bor de i innerstaden eller förorten?
De bor i förorten Thommy ropar eleverna!
Kanske något för dig att skriva om Thompa!
Vi vill också vara med i din nästa bok!

Thommy med Th!
.

Har träffat mina idéinspiratörer i veckan från kursen Cross/Media!

Misslyckas med att förmedla mina idéer om mitt tänkta projekt goes Ryan.

De undrar, speciellt konstnären i gruppen, vad Kistalight är för något.

Jag svarar på mitt vanliga lite svävande sätt, har trots allt en liten författare inom mig, och vill lämna över en bit till läsaren.

Lite sockerfritt, lightdryck kanske, något med ljuset – impressionistiskt så där, lättläst – light reading och varför inte beatnickarnas gamla indiebokhandel och förlag Citylight i San Fran som förebild. Vi försöker också säga att Kistalight är en figur som allt mer har blivit vårt alter ego – en äldre medelålders lätt (light) tilltufsad herre som väntar på sin guldklocka efter 30 år i den krackelerade kommunala svenska skolan och en kis som påminner en hel del om Thommy med Th.

Kanske är Kistalight goes Ryan och våra andra böcker mer att betrakta som lätta överlevnadskitt i Folkhemmet, små lätta (detta tjat om lätta) accessoarer att bära med sig under arbetsveckan i kampen med den kommunala hydran. Goes Ryan till exempel har en ramberättelse, en veckodagbok, hur du ska klara av din arbetsvecka, och där det vimlar av litterära associationer.

Inte alls bara en samling reseskildringar!

Innan vår, säkert svindyra halvtimme, är över är jag inne på att lägga ned det här patetiska projektet Kistalight och som vår tekniker, expert och rådgivare, säger. 
- Kista som förort har mest dålig klang inte mycket att ha som titel och Kista high tech området det känner just inte många till.

Tackar mina idérådgivare, tar i hand, innan jag går berömmer dem för vad jag lärt mig:

 Att alltid ha initiativet över sitt projekt, bootstrapping (viktigast är inte inkomsterna utan vad som är dina utgifter) och what can become digital will become digital.

Kanske kommer jag att blogga om det här säger jag innan jag knallar ut genom STDHs korridorer med alla sina filmstjärneporträtt på väggarna där det för dagen är besök av den tyska presidenten med följe av prominenta personer, limousiner, livvakter, polisbilar, motorcyklar, blåljus och Kistalight som kvistar förbi avspärrningarna bort mot Karlaplan.

Vid Karlaplan vid Fältöversten tar vi en illröd dansk vurre, i lika röd ketchup och känner oss som den där supportern från Bajen.
Lost på Solna T-stations perrong.

 Du är sågad grabben!

 Egentligen borde jag ut och ta (skaka av mig känslan med) några stora starka bärs, men det har jag inte tid med. Jag måste hem och käka för att jag har en viktig tennismatch på kvällen.

Tennismatchen går bra, rör mig fint, slår igenom forehanden ordentligt, får längd på bollarna, gör några överraskande nätattacker, vinner mina set, faktiskt mot gruppettan, men så har jag också smygtränat med min son i veckan.

Kanske fanns det också en viss ilska efter dagen.

När jag kommer hem på fredagskvällen bjuder min rara fru på hembakad jordgubbspaj och Rieslingvin från Alsace och somnar gör jag som Kistalight.

Alltid retar det någon!

Andra bloggar   om Kista  Andra bloggar om litteratur    Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm 
© Thommy Sjöberg