Bob Dylan 70 - 4th West street N.Y – Bobographica

 Just kids - tillit, tilltro och tidigt 60-tal! Bob Dylan med flickvännen Suze Rotolo flanerar på 4th West Street. I kvarteren kring Bobs första lägenhet nära Washington Square i Greenwich Village. Kistalight inleder en liten pilgrimsfärd i Bobs fotspår och hyllar en  blivande 70-åring.

If you see him say hello!

Bob på 4th West är  redan på väg in i berömmelsen med ett stim av mästerliga sånger. Klart att paret ovan hade varit bloggare och medlemmar på facebook i dag. Kanske hade de haft podcast sändningar direkt från Gaslight Café i Village.
Varför inte en direktsändning av A hard rain´s a gonna fall, så här i växthuseffektens tidevarv.
Hör slamret av kaffekoppar och ölsejdlar, sorlet och tystnaden när Bob med sin svetslåga till stämma, med sin blåsbälg till munspel, stämmer upp i:
  It´s a hard...  it´s a hard rain´s a gonna fall...
 Visst är Bob föregångare och en inspiratör för musikanter och låtskrivare i dag. Bob som förändrade musikindustrin och banade väg för en singer/songwriter tradition.
 Passade på liksom att förpassa slagdängeindustrin på Tin Pan Alley, Pling Plong gatan, kring 28th street och femte avenyn i New York, till populärmusikens skräphög.

Almost on the ground

De blixtrande ögonen
leendet
den breda munnen
läpparna
känslan
från ett ärr.

När skolbussen stannar
vid Indianstigen.
Ett spår, snitslat
som ett stygn
en ledtråd
till en saknad.

En ton,
My funny Valentine
som genomlyst efter
ett sommarregn
blänkande
i skyskrapans
hägn.

Medan vi
strosade runt
i den främmande
världsstaden
när Boeingplanen
gick in för
landning.

Så skrev Kistalight i ABC… och kom ihåg egna besök i New York.
 Då studsade vi nedför Broadway i nya gympadojor, inköpta strax nedanför Central Park på 57.e gatan, på väg mot West 4th street och den unge Bob Dylans hemkvarter.
Strax hoppade vi på en buss för det är inte lätt att vara flanör längs Manhattans långa avenyer och vandra i timmar även om man har nya gympadojor!

I wish that for just one time
You could stand inside my shoes...

PS En annan av Kistalights mer vuxna hjältar, Joseph Brodsky, bodde bara något kvarter från Bob och Washington Square på Morton street 44 men då från 1977 och framåt - se artikel nedan!

 Språket är Gud om Joseph Brodsky av Bengt Jangfeldt

Brodsky gillar katter på framsidan är han porträtterad tillsammans med katten Mississippi. En bild som Brodsky var väldigt förtjust i och som bland annat publicerades i samband med att Brodsky fick Nobelpriset i litteratur.
Brodsky var autodidakt (självlärd), tidigt hoppade han av skolan och i sin ungdom deltog han flera år i geologiska expeditioner i bortre Asien i det gamla Sovjetimperiet så småningom blev han intresserad av poesi och utvecklade en egen poetik. En poetik som färgades av att Brodsky var självlärd om man nu kan tala om att han var självlärd eftersom han besatt ett encyklopediskt vetande och som vuxen lärde sig flera språk och erövrade engelskan som vore det ett nytt modersmål.
- Klart det kunde vara knaggligt med uttalet! Oxford ligger långt bort om man som Brodsky var förvisad till regionerna upp mot Archangelsk vid Ishavet och engelskan lärts in med lexikon och vänners skänkta böcker.
Ärligt talat var en del föreläsningar obegripliga när väl en ivrig Brodsky i exil hade blivit lärare i litteratur på bl a Mount Holyoke College talade han en engelska med ryskt idiom som inte var lätt att följa. Undervisningen var en födkrok under Brodskys 24 år som lärare men flera essäer om poesi växte fram ur den. Lustigt nog undervisade han ett år en av Bob Dylans söner i sin poesiklass. Bob Dylan som hade samma födelsedag som Brodsky men var ett år yngre. Bägge hade även det gemensamt att de valde en självständig väg - de gick sin egen väg - the road not taken. Bägge hade också starka förebilder de identifierade sig med, rent av gick upp i, i Dylans fall Woody Guthrie och i Brodskys fall W. H. Auden. Den senare som till och med fick ge namn åt en Essäsamling Att behaga en skugga - för övrigt en av Kistalights verkliga favoriter.
Brodsky utvecklade en egen intressant poetik som mycket förenklat kan beskrivas som att tiden är större än rummet men språket är större än tiden. Kring det utvecklade Brodsky en syn om språket som metafysik. Språket är gud. Här blir det problematiskt för Brodsky anser att estetiken är basen för all värdegrund och etik.
Kanske är det Brodsky som autodidakt som slår igenom när han bygger sin romantiska poetik där han , förenklat, anser att bra litteratur och helst poesi är etikens moder - ungefär som att man blir en god och bättre människa om man läser massor av litteratur och genom det skapas det en bättre värld.
Många av världens diktatorer läste massor av goda böcker - se t ex Mussolini, Mao och Stalin. De blev inte mindre onda för det!
Det är inte kunskapen och det encyklopediska vetandet som saknas hos Brodsky utan mer ovanan att tänka disciplinerat vilket tränas i studier på universitet och högskolor. Något han faktiskt, även det, delar med Bob Dylan. Bägge är fantastistiska poeter men knappast några samhällstänkare eller ideologer.
- Bättre då med deras poesi!
Brodsky besökte ofta Stockholm och älskade skärgården. Ljuset och naturen påminde om hans ungdoms Leningrad med omgivningarna kring Finska viken. Besöken resulterade även i dikter - här kommer inledningen till en av dem - en elegant bagatell men väl så formsträng.

Hamnen i Fagerdala

Träden susar vid kanalens strand i mörkret.
Regn, får man anta; ty det är knappast så att björken - 
för att inte tala om tallen - i den mörka natten,
i lövens fina skälvning, i barrens glans, känner igen
vatten
när det faller i lodrätt bana. / _ _ _ /
Andra bloggar om Kista
Andra bloggar om Bob Dylan
©Thommy Sjöberg