Varje läsår ser jag Lasse Hallströms fina film Mitt liv som hund med mina sjuor – passar bra i So eller när det är temavecka. Precis som pedagogik fungerar olika för enskilda elever, så har filmen fått gehör på olika sätt med olika klasser.
Riktigt bra fungerar den (lysande) när elever med svensk bakgrund dominerar i klassen. Lasses film är väldigt svensk med sin miljö men också allmänmänsklig i sin skildring av barn och ungdomar och hur de precis som vuxna skapar en hierarki i sina grupper.
Mitt liv som hund som fann sin egen väg till den internationella publiken. Filmen blev kult i USA, Oscarsnominerad och en av Michael Jacksons favoritfilmer och filmen fick priser, Guldbaggar och Golden Globe Award och credd från kulturetablissemanget.
Vilket ledde till en internationell karriär för Lasse Hallström. Vi tycker att det är en av Lasses bästa filmer och absolut en klassiker i svensk modern filmhistoria.
Det kunde ha varit värre!
Nu är Lasse en av Sveriges största filmare istället!
PS Kistalight som filmvisare borde naturligtvis avsluta sin essä med en klok fråga om filmen!
Varför frågar vi har filmen fått titeln Mitt liv som hund?
Andra bloggar om Kista
Andra bloggar om Spånga high
Andra bloggar om skolan
© Thommy Sjöberg
Lasse Hallström tar med sig sin lyhörda känsla från sina Bullerbyfilmer när det gäller att skildra barn och ungdomar på väg att bli tonåringar.
I mitt liv som hund får han kollektivskildringarna att lyfta till nya nivåer.
I filmen, sent 50-tal, skildrar han ett Sverige på uppgång, än lever landsbygden och våra små bruksorter och barnen har ännu inte fått en organiserad och curlad fritid.
I mitt liv som hund får han kollektivskildringarna att lyfta till nya nivåer.
I filmen, sent 50-tal, skildrar han ett Sverige på uppgång, än lever landsbygden och våra små bruksorter och barnen har ännu inte fått en organiserad och curlad fritid.
Vi får en världsmästare i boxning, arrangerar fotbolls-VM - går till final mot brassarna och ryssarna skickar en sputnik runt jorden. Ett folkhem som ändå i berättelsen om pojken Ingemar har sina revor och rispor. TBC är ännu en dödlig sjukdom som drabbar och det fanns även då frånvarande föräldrar.
Kistalight gillar tonen i filmen och det återkommande ledmotivet.
Det kunde ha varit värre!
En vuxenvärldens det gäller att gilla läget!
Ingemar som är på väg att bli tonåring samtidigt som hans mamma är svårt sjuk skapar sig en strategi i tillvaron, ett förhållningssätt, med godmodig humor och stora ögon får vi följa hans tillvaro under ett år i glasbruksorten Åfors. Växlingen av årstiderna får bilda ramen för filmen under det år då han förlorar sin mamma.
Ledmotivet Det kunde ha varit värre varieras i en rad exempel och det vimlar av tidsmarkörer i de små episoderna som Lasse Hallström berättar.
VM-fighten mellan Ingo och Floyd - en av barnens favoritlekar, Sveriges och Kurre Hamrins 3-1 mål på VästTyskland i ett radioreferat från Ullevi under fotbollsVM, Little Gehrards Bueno Sera snurrar på skivtallriken när det är klassfest och som ett ledmotiv i sig Povel Ramels Far jag kan inte få upp min kokosnöt som Ingemars morbror ständigt spelar.
I Lasse Hallströms bildberättande döljer sig både starka och svulstiga känslor, tåget på väg vid besöken hos den sjuka mamman, bad i isvak för knäppe Fransson när vintern går mot vår och så finns det en festlig diskussion om vad det är som är konst i det häftiga meningsutbytet mellan glasbrukets mäster och den luftige konstnären som ska ge glasproduktionen en artistisk prägel.
Brukets konstnär har även ett eget Erosprojekt där Ingemar, som är intresserad av teckning, får agera förkläde åt en mycket gullig blondin som står modell för verket.
Projektet som blir ett äventyr slutar lyckligt för Ingemars del och han får se allt men för konstnären får man nog se hans verk som ett misslyckande i karriären och hans skapelse står sig slätt i förhållande till en mer funktionell brukskonst.
Filmen får ett övertydligt terapeutisk slut vilket känns onödigt påklistrat - filmen fungerar så väl ändå med sin empatiska känsla för både Ingemar och de andra i kollektivet.
Ok ändå med tanke på pojken Ingemars övergivenhet och ömtålighet!
Betyg: Fem Det kunde ha varit värre av fem och Lasse Hallström hade nog kunnat vara, bli, en utmärkt lärare för högstadiekids. Han som har en sån fin känsla för vad som rör sig inom unga sinnen och som har en sån säker blick för gruppdynamik eller ännu bättre han kanske kunde ha blivit rektor driftig och duktig som han är att på att både leda, coacha och organisera ett gäng av unga och entusiastiska medarbetare.
Tycker att Lasses Mitt Liv som hund är en av de finaste barn och ungdomsfilmerna från det Sverige som var på väg att förändras från tiden för rekordåren där Folkhemmet hade sina revor och komplikationer så där bortom Astrid Lindgrens Bullerby och Emil i Lönneberga.
Kistalight gillar tonen i filmen och det återkommande ledmotivet.
Det kunde ha varit värre!
En vuxenvärldens det gäller att gilla läget!
Ingemar som är på väg att bli tonåring samtidigt som hans mamma är svårt sjuk skapar sig en strategi i tillvaron, ett förhållningssätt, med godmodig humor och stora ögon får vi följa hans tillvaro under ett år i glasbruksorten Åfors. Växlingen av årstiderna får bilda ramen för filmen under det år då han förlorar sin mamma.
Ledmotivet Det kunde ha varit värre varieras i en rad exempel och det vimlar av tidsmarkörer i de små episoderna som Lasse Hallström berättar.
VM-fighten mellan Ingo och Floyd - en av barnens favoritlekar, Sveriges och Kurre Hamrins 3-1 mål på VästTyskland i ett radioreferat från Ullevi under fotbollsVM, Little Gehrards Bueno Sera snurrar på skivtallriken när det är klassfest och som ett ledmotiv i sig Povel Ramels Far jag kan inte få upp min kokosnöt som Ingemars morbror ständigt spelar.
I Lasse Hallströms bildberättande döljer sig både starka och svulstiga känslor, tåget på väg vid besöken hos den sjuka mamman, bad i isvak för knäppe Fransson när vintern går mot vår och så finns det en festlig diskussion om vad det är som är konst i det häftiga meningsutbytet mellan glasbrukets mäster och den luftige konstnären som ska ge glasproduktionen en artistisk prägel.
Brukets konstnär har även ett eget Erosprojekt där Ingemar, som är intresserad av teckning, får agera förkläde åt en mycket gullig blondin som står modell för verket.
Projektet som blir ett äventyr slutar lyckligt för Ingemars del och han får se allt men för konstnären får man nog se hans verk som ett misslyckande i karriären och hans skapelse står sig slätt i förhållande till en mer funktionell brukskonst.
Filmen får ett övertydligt terapeutisk slut vilket känns onödigt påklistrat - filmen fungerar så väl ändå med sin empatiska känsla för både Ingemar och de andra i kollektivet.
Ok ändå med tanke på pojken Ingemars övergivenhet och ömtålighet!
Betyg: Fem Det kunde ha varit värre av fem och Lasse Hallström hade nog kunnat vara, bli, en utmärkt lärare för högstadiekids. Han som har en sån fin känsla för vad som rör sig inom unga sinnen och som har en sån säker blick för gruppdynamik eller ännu bättre han kanske kunde ha blivit rektor driftig och duktig som han är att på att både leda, coacha och organisera ett gäng av unga och entusiastiska medarbetare.
Tycker att Lasses Mitt Liv som hund är en av de finaste barn och ungdomsfilmerna från det Sverige som var på väg att förändras från tiden för rekordåren där Folkhemmet hade sina revor och komplikationer så där bortom Astrid Lindgrens Bullerby och Emil i Lönneberga.
Det kunde ha varit värre!
Nu är Lasse en av Sveriges största filmare istället!
PS Kistalight som filmvisare borde naturligtvis avsluta sin essä med en klok fråga om filmen!
Varför frågar vi har filmen fått titeln Mitt liv som hund?
Andra bloggar om Kista
Andra bloggar om Spånga high
Andra bloggar om skolan
© Thommy Sjöberg
この画像のサイト
ReplyDeleteTecken för Mitt liv som hund!
Läsare från Japan hittar fram till Kistalights blogg.
Kul!16/10 -11