På väg hem från skolan - av en slump hittar kistalight Entre les murs i utkorgen för film som ska skickas tillbaka till Medioteket. Den Guldpalm vinnande franska filmen i Cannes 2008 gör oss riktigt upplivade, inser vi, efter att ha lånat hem filmen över kvällen. På Kistalight minns vi Att vara och ha och funderar över varför franska filmer om skolan är så sevärda.
Sista veckan av terminen ser Kistalight Entre les murs, Mellan väggarna, passar bra som avslut för 00-talet. Entre les murs är en dokufiction alltså spelade scener av dokumentär typ från en skola i Paris 20th Arrondisment.
- Multikultimiljö - Belleville med flera stadsdelar.
Eleverna är från klass 8:3 i en högstadieskola. De och deras lärare François Bégaudeau agerar skådespelare. I filmen heter läraren Francois Marin.
Scenerna varvas från klass och lärarrum, elevkonferenser, rektorns rum, korridorer och skolgård. Ofta visas skolgården i fågelperspektiv med mycket betong, liten yta och med den hierarki bland eleverna som det bara kan finnas på ett högstadium.
Här får vi som filmens titel antyder tillfälle att göra ett besök bakom murarna i en bunkerliknande skola.
- Vad händer egentligen i ett klassrum?
Filmen inleds med att läraren något stressad klagar på att det tar så lång tid att komma igång med varje lektion. Ett räkneexempel visar även hur mycket eleverna missar under ett läsår tack vare det eviga diskuterandet och tjafset.
Eleverna är från Frankrikes forna kolonier och några är barn till illegala kinesiska invandrare. Klassen lever sitt eget vegetativa liv med klara positioner och status mellan eleverna. Där finns queen bees, skämtare, outsidern som är punk, kinesiska matte och spelgeniet och rebellen som är king i klassrummet. Kameran, finns kanske flera kameror, skiftar perspektiv i klassrummet ibland är det eleverna i blickfånget. Där finns eleven som nickar till, som sms:ar, som fnittrar, som inte vill skriva eller göra någonting, som småpratar och som läser annat men oftast är läraren i centrum.
Francois för en dialog med sina elever om allt mellan himmel och jord. Grunden är franska språket. Ofta är han utomordentligt tålmodig, ibland ironisk, exemplen på ordförklaringar liknar ett levande lexikon och samtalen påminner ibland om en lektion i livskunskap. Francois är lärare med betonig på att undervisa, jämför gärna med engelskans teaching, långt borta är läraren som mentorn som ska lotsa eleverna fram till kunskapen. Hans metod påminner en hel del om dialogpedagogik. Han för en ständig kamp med sina elever i samtalen. En lärarroll som redan de gamla grekerna praktiserade - se Sokrates och Platon som förebilder. Metoden har dock sina risker speciellt i en högstadieklass med preferenser a la multikulti . En sak är dock helig i klassrummet. Eleverna får inte dua monsieur Francois eller ifrågasätta hans ledarskap. Händer det blir det ovillkorligen besök hos rektor och hans expedition. För många besök, anmälningar, så blir eleven religerad.
- Den franska skolans straffsystem.
Ur detta hämtar filmen Entre les murs sin dramaturgi. Med läsåret som tidsram, komposition, får vi följa Francois med sina elever.
Franska språket och formen är helig. Passé compose och konjunktiv sätts hela tiden på prov. Form och korrekt språk vilken nytta har det frågar eleverna.
- Med viss rätt?
Läraren Francois hävdar behovet av att eleverna i alla fall ska veta om de rätta formerna. Någonstans skymtar även insikten att i det franska klassamhället exkluderas de som inte behärskar språket. Språket som en mur som utestänger.
När inte Francois är i centrum skriver eleverna sina självporträtt något de senare har som underlag för sina föredrag. Eleverna tycker sig inte ha så mycket att berätta.
- Vi är så unga - har inte levt några spännande liv ännu.
Kanske tränger sig vardagen i 20:e sig på som inte allt för glamorös trots Francois energiska dialogpedagogik.
I kollegiet och elevkonferenserna märks det vanliga positionerandet, märkvärdigt bekant även från den svenska horisonten, man måste sätta ner foten mer bestämt och krafttag behövs på ett tidigare stadium i förhållande till eleverna.
Debatt när ett elevärende diskuteras - en av Francoises elever riskerar religering, för dålig uppförande och disciplin. Francoise försvarar sin elev men råkar säga att han är begränsad vilket uppmärksammas av klassens ordningsmän, två tjejer, som medverkar i elevkonferensen.
- Se där ett exempel på att Franska skolan har nått längre än den svenska när det gäller elevmedverkan.
Flickorna fnissar, tisslar och tasslar under mötet men noterar Francois uttalande.
- Du "sänkte" Souleymane monsieur Marin säger flickorna nästa lektion. Vi vet för vi var med.
Flickorna berättar för klassen om elevkonferensen. Uttalandet är i viss mån orättvist eftersom Francois försvarade Souleymane men just sagt att han är begränsad. Tålamodet tryter för Francois och han tycker att flickorna uppträtt som bimbos under elevkonferensen med sitt fnissande och tisslande.
Uttalandet medför filmens dramaturgiska höjdpunkt. Flickorna anser sig kränkta över att kallas bimbos, förväxlas med skillnaden att uppträda som bimbos, Souleymane reagerar och i tumultet som uppstår skadar sig en flicka och Souleymane hamnar hos rektor med risk för religering.
Sedan har dramat sin gilla gång Souleymane religeras, säkert kommer han enligt flickorna i klassen att skickas till Mali av sina föräldrar, men även Francois hamnar hos rektorn, för kränkande beteende.
I slutscenerna spelar Francois fotboll på den minimala betongskolgården med sina elever. Fotboll som är så viktig för identiteten för grabbarna. Här kan Frankrikes koloniala arv och drömmen om den jämlika republiken få en touch av möjlighet.
Men sista ordet får en av våra bimbos, Esmeralda, från filmen. Esmeralda som efter en av Francois envisa utfrågningar om de har lärt sig någonting under skoltiden bekänner att hon har läst Republiken av Platon.
- Varför frågar Francois har du läst en sådan bok?
- Därför att hon lånat den av sin syster som läser juridik.
Den handlar, säger vår elev, om allt: Kärlek, ungdom, kön och samhället.
- Ingen vanlig bok för en bimbo!
- Cést tout!
Betyg: Fem ihärdigt slagna pekpinnar av fem i katedern!
- Just för att filmen inte hemfaller åt lättköpta pekpinnar.
- Någon jävla ordning måste det vara!
Klass 8:3 med sin lärare från 20 th Arrondisment i Paris på röda mattan i Cannes inför utdelningen av Guldpalmen 2008.
PS På Kistalight gillar vi monsieur Marin skarpt. Han är lagom marinerad som eleverna skämtar om i början av filmen.
- Luttrad eller sådant som kallas tyst kunskap i skolans värld?
Den strukturerade historieläraren som tycker att det ska stävjas i tid försöker inleda ett samarbete med Francois om upplysningen men han svarar undvikande om sin terminsplanering och tror inte att Voltaire och Candide kan vara något för 8:3.
- För tidigt för dem!
Monieur Marin med sina till korta kommanden och förtjänster i Mellan väggarna skulle kunna vara ett utmärkt exempel som underlag för diskussioner om vad som kännetecknar en bra lärare. Filmen är också ett exempel på skolans roll och möjligheter i ett utsatt område i globaliseringens tidevarv.
Risken är att det blir de vanliga tongångarna om ordning, reda och disciplin.
- Att man "inte fattat nånting" som eleverna brukar säga!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om skolan Andra bloggar om språket Andra bloggar om Mellan väggarna Andra bloggar om Cannes
©Thommy Sjöberg
"Vill man se en film som gör en varm och go och är ett utmärkt exempel på denna tysta kunskap som kan känneteckna en god lärare ska man gå och se Att vara och ha skrev." skrev vi 2005 om den franska skolfilmen Att vara och ha!
ReplyDeleteMinst lika glad,varm och go, blir man, kistalight, när vi ser Mellan väggarna.
Entre les murs känns ändå betydligt mer aktuell. Här visas en skola upp från vår urbaniserade (globala) värld. En skola som det egentligen inte finns några bra enkla linjära lösningar för.
Men en skola som behöver lärare med förmågan att hantera och se, bekräfta, eleverna.
Uppträda okonventionellt och gå sina egna vägar.
- Kanske?
-Något som monsieur Marin gör (visar mod där) i filmen Entre les murs.
- Trots alla hans tillkorta kommanden!
En gång till!
ReplyDeleteMöjligen!?
- Kan Entre les murs ses som en djup pessimistisk film.
Skolan som en bunker och ett fängelse.
Här förvaras elever från besvärliga kvarter i brist på annat.
Visst finns biljetter till en utbildning och karriär men då måste du behärska språkets former och samhällets koder.
Handlar mer om anpassning och följsamhet än om intellligens och energi.
Språkformer som den stora barriären och muren som är ett hinder för en biljett till en plats i samhället.
Mer Versailles och solkung än upplysningstid och den jämlika republiken!
En gång till!
ReplyDeleteDet positiva och här finns utrymme för optimism är monsieur Marin och hans kontakt med eleverna.
Här kränger och skaver dialogen.
PK - politiskt korrekt - knappast men massor av energi!
Lära för livet - kanske!?
- För både lärare och elev!