Berwaldhallen Light

Är det inte Jill Johnson på Berwaldhallen i dag?

På väg till Moderna parkerar vi bilen utanför Amerikanska ambassaden. Vi brukar göra det när vi promenerar kring Djurgårdsbrunnsviken eller flanerar längs Strandvägen.
Passerar Berwaldhallen på Dag Hammarskjölds väg. Här har vi aldrig varit på konsert.
Det borde vi ha varit; stockholmare som vi är!

Är det inte Jill Johnson som uppträder i dag?
Trevligt med den inbjudande affischen utanför hallen!
Då blir det storbandsjazz också.
Vi kikar in så får vi se.

Biljetter endast högre bakre raden kvar men vi lyckas få ett par sena återbud på andra raden högra sidan. Temat är svenska stjärnor. Showen; Jill Johnson sjunger med sitt band och Sveriges Radios symfoniorkester. Gästartist visar sig vara Lisa Miskowsky. Programmet är en mix av låtar från Jills senaste album Music row, en rad av Jills favoriter (covers), och storband a la Frankie boy och duett med Lisa.
Symfonikerna spelar, även passande nog, John Williams Cowboys overture i arrangemang av Anders Berglund. I första akten sjunger också Lisa Miskovskys sina hits Lady Stardust och Brand new day.
Showen Ja!
Jill drar igång med Crazy in love.
Fullt ös, sedan paraderar hitlåtarna; Hopelessly devoted från Grease, You´re looking for me skriven av Jill - hon är även en songwriter, Hoedown, Desperado som vi på Kistalight gillar skarpt, Baby don´t go och Love hurts. Den paraden är tillsammans med Lisas låtar lika med första akten.
Andra akten storbandsjazz bättre timing där, balans, mellan Jills starka röst och radiosymfonikerna än i första akten. Hon är en utmärkt storbandsvokalist Jill, rent av fantastisk, i nummer som That´s life och Moon river. I duetten med Lisa Miskovsky, To know is to love him tar Jills röst över.
Vilken pipa!
Konsertens mest koncentrerade och fokuserade uttryck upplever vi på Kistalight är när Jill tillsammans med sitt band bildar klubbhörna och gungar igång med Papa come quick.
Sväng från New Orleans och gung från Lousianna träskmarker?
Tillsammans med sin körtjej Lotta Arturén och Magnus Bengtsson skanderar även Jill en vacker capella Love is a rose av Neil Young innan det är dags för avslutningsnumret Jolene av Dolly Parton. Då svänger det rejält även den stillsamma publiken på Berwaldhallen gungar med och håller takten med handfast klappande. Här skulle mina högstadieelever vara med, tänker jag med viss saknad, vilket drag under galoscherna det skulle bli då!
Massor av ovationer för Jill. Det blir extranummer Kärleken är från schlagerfinalen 98 tillsammans med sitt band och Crazy in love tillsammans med symfonikerna och då är vi där showen började och cirkeln är sluten.
Nu finns det inga mer låtar säger Jill.
Köar för att få min Music row (Jills senaste cd inköpt i pausen) signerad efter konserten.
Jill är vänligheten personifierad – ser lite spädare ut så här på nära håll. Föränderligt ansikte men klart fotogenique.

Music row Signerad av Jill Johnson – litet stilleben - ska lära mig att hantera fotoblixtar bättre! Bild: Thommy Sjöberg

Kan du skriva till Thommy och Ulla undrar jag.
Vi är ett gammalt par liksom. Det ska vara Thommy med Th!
Härligt säger Jill och tillägger att precis så heter mina föräldrar. Jill blir så förtjust över detta faktum att Kistalights utsände får en liten kindpuss precis strax nedanför örsnibben. Vilket ger ett tillfälle till en liten kram.
Härligt med härlig musik säger vi på Kistalight.

Vad söt hon är säger min fru som märker att jag rodnar, som sagt, man vet aldrig vad dagen har i sitt sköte. Nu har vi varit på Berwaldhallen, lyssnat på en härlig musikalisk show och fått en kindpuss och en signerad skiva av Jill Johnson. Det hade vi aldrig kunnat drömma om när vi vaknade på morgonen.
Andra bloggar om Jill Johnson Andra bloggar Berwaldhallen
©Thommy Sjöberg