Lars Norén Light

Såg Lars Norén här om dagen när jag kom cyklande.
På Tegnergatan i Vasastan.
Han bar på en plastpåse typ konsumkasse. (Såg inte alls så där ömtåligt hudlös ut som han kan göra i tv-soffan.)
Iakttagande med ett godmodig leende.
Du vet som när man ser att någon känner igen en med viss fördröjning.
Var inte det där Vickans pappa i klassen? (Tänker man)
Det är ju Lars Norén! (Ser man)
Han kanske var på inspirationspromenad a la Strindberg.
Komma underfund med vem som är fienden!

Kul att pröva på några elakheter a la dagbok Norén från Kistalight.

 Den där recensenten på Den Stora draken han är ungefär lika begåvad i det han skriver som en myra som pissar!
Skulle man räta ut hjärnvindlingarna på honom skulle det inte ens räcka till en livrem åt den pissmyran!

 Den där borgarfjanten till babianhona som skriver krönikor på Den Stora Draken hon tjattrar ut sina gemenheter och sina infama läten som vore det Apberget på Skansen.
 Nä kasta några jordnötter och en banan till käringen.
Bättre det än Noréns dagbok som hon i alla fall inte förstår sig på!

 Tror vi stoppar där med invektiv från Kistalight - nog nu med inspiration från Lars Noréns dagbok .
 Inte så lyckat (lågt) inlägg kanske men vad gör man inte för att pröva lite inkännande med en stor författare!

På Kistalight tycker vi oss ana en undertext till kritiken av Lars Noréns dagbok och tidigare till debatten om Maja Lundgrens Myggor och Tigrar. DN till exempel skriver om bloggprosa, sms-språk och Big Brother moral.
Kan ligga mycket i den kritiken!
 En sak är dock säker att genom den digitala mediarevolutionen som pågår för fullt har en väsentlig maktförskjutning ägt rum. I dag kan vem som helst med ganska enkla medel nå ut med sina texter, sin musik eller sina bilder och filmer.
 Omedveten besvikelse från de etablerade media över den utvecklingen?!
Klart att allt inte blir bra då men recensenter, krönikörer, tidningsägare och bokförlag har inte mer monopol och total makt när det gäller det tryckta ordet och yttrandefriheten.
Bravo det gillar vi skarpt på Kistalight!

Varför inte lyssna på lite elektroniska klanger och rytmer från den yngre generationen: Kent live, Globen - Annexet, med publik och Mannen i den vita hatten! - 16 år senare

En bänkrad i en rastlös sen april
Jag tittar över axeln och ser dig blinka till
Jag kan få dig när du vill
En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång
Och du & jag håller andan och håller händer i språnget
Det är inte så långt hem

- Ångest?
- Säkert men också massor av ung medborgerlig energi så där bortom kliniken och kvällsmedicineringen!
Andra bloggar om Lars Norén: Andra bloggar om Kent:
©Thommy Sjöberg