Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Kistalight Adresses
▼
Thursday, September 07, 2006
Bob is back in town
Bob is back in town
Lyssnar på Modern Times, 10 mjuka, harmoniska och lättsamma stycken i en form av all American music mix. Ballader, rock, rhytm and blues, jazz, country och boogie. Bob och hans turnéband blandar friskt men över albumet vilar en ton av easygoing - ett möte - 10 goda gig och en välinspelad skiva.
Bob som i Chronicles skriver I´d come from a long way off and started a long ways down – A series of dreams - återknyter här till sin tidiga ungdoms musik.
- Femtiotal när det moderna samhället är på väg att växa fram.
Har inte riktigt lyssnat in, noterat, texterna än kanske finns bråddjup där mellan raderna men mest verkar det vara ett feelgood musikprojekt i Bobs nyenkla anda.
Bob som i Chronicles berörde sina konstnärliga källor och skapandets rötter på ett så poetiskt sätt när han i kapitlet Oh Mersey - nåden att skapa? – Hittade den konstnärliga vägen att gå vidare.
Under en repetition med Grateful Dead i San Rafael flyr han från spelningen och hamnar på en musikbar.
"I heard the sound of a jazz combo playing up ahead. Walking past the door of a tiny bar, I looked in and saw that the mucisians were playing at the opposite end of the room. It was raining and there were few people inside. One of them was laughing at something. It looked like the last stop on the train to nowhere and the air was filled with cigarette smoke. Something was calling me to come in and I entered, walked along the long, narrow bar to where the jazz cats were playing in the back on a raised platformin front of a brick wall. I got in four feet of the stage and just stood there against the bar, ordered a gin and tonic and faced the singer. An older man, he wore a mohair suit, flat cap with a little brim and shiny necktie. The drummer had a ranchers Stetson on and the basist and pianist were neatly dressed. They played jazz ballads like Time on my hands and Gloomy Sundays. The singer reminded me of Billy Eckstine. He wasn´t very forceful, but he didn´t have to be; he was relaxed, but he sang with natural power. Suddenly and without warning, it was like the guy had an open window to my soul. It was like he was saying, "you should do it this way." All of sudden, I understood something faster than I ever did before. I could feel how he worked at getting his power, what he was doing to get at it. I know where the power was coming from and it wasn´t his voice, though the voice brought me sharply back to myself. I used to do this thing, I´m thinking. It was a long time ago and it had been automatic. No one had ever taught me. This technique was so elemental, so simple and I´d forgotten. It was like I´d forgotten how to button my own pants. I wondered if I could still do it. I wanted at least a chance to try it. If I could in any way get close to handling this technique, I could get off this marathon stunt ride.
Man får säga att visst har Bob lyckats med att plocka fram det ursprungliga i sin senaste skiva men även kommit vidare i en nyenkel anda med amerikansk folkmusik som grund.
Härlig, kul och svängig feel good skiva.
Andra bloggar om Bob Dylan
Andra bloggar om:
Andra bloggar om Modern Times
Copyright LarsThommy
Jag har lyssnat igenom skivan en gång bara, och tycker nog att Bob Dylan har svårt att komma tillbaka till den känsla då han var som bäst.
ReplyDeleteMen det är väl så, när du är medelålders och mätt kanske du inte kan skapa samma saker som när du är upp och brinner.
RS
kulturbloggen.com
Absolut - vi håller med på Kistalight.
ReplyDeleteBobs storhetstid var på 60-talet som låtskrivare och artist mellan albumen Freewheelin och BLonde on Blonde. Sex album, tre akustiska och tre elektriska - en konstnärlig explosion a la litteraturens Rimbaud men sedan har han ändå gjort album som Blood on the tracks, Oh Mersey och time out of mind.
- Inga dåliga grejer!
Modern times får nog betraktas som en lättviktare i sammanhanget.
Good and bad, I define these terms
ReplyDeleteQuite clear, no doubt, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.
Bob Dylan, vintage, just like wine.
ReplyDeleteKeep it in your shelf for a while and it will taste better when you open it.
Söder om söder.
Man får väl lov att säga att för en artist som endast missat att släppa något album under endast åtta år sedan 1962 med greatest hits inräknat har rätt att ibland ha lite svackor.(-68,-72,-77,-82,-87,-96,-99,-03)
ReplyDeleteSöder om söder.
have had Bob and Modern times home now for about a month. What does one wait for when a new album comes? Hard to say. Some friends say it is nothing special. Same old stuff. I think that not only has Bob renewed himself with the last three albums but he gives so much to us. Modern times is a wonderful piece of Bob anno 2006 . Don´t make us wait so long and stay healthy Bob.
ReplyDeleteSammi