Kameler på norra Öland - är de svenska då?
Kanon med kanon
- Sitter under linden i Enerum på Norra Öland. I dag ler livet med ironier. Tar via DN del av Folkpartiets förslag om en svensk litterär kanon.
- Här några förslag på läsning i all enkelhet från en sommarledig lärare samtidigt som vi frågar.
- Hur svensk är egentligen den svenska litteraturen
Vi börjar med Stiernhielm och Hercules från den svenska stormaktstiden. Mustigt, massor av ryggrad på kärnfull gammaldags svenska. Men satt inte Stierhielm någonstans borta i Baltikum och skrev de här verserna. Ett verk av en svensk i exil alltså.
Varför inte något av Bellman från frihetstiden. Några bilder från Räntmästartrappan av hovpoeten som social reporter från1700-talets Stockholm. Känsligt öga, fina iakttagelser, rytm och rörligt sinne, lägg märke till utropen och dialogen. Här surrar de stora europeiska språken: Tyska, franska, något engelska och förstås svenska.
- Hur svenskt är det?
Från den sista skälvande tiden för ståndsriksdagen väljer vi ett verk av Carl Jonas Love Almqvist. Det går an. Från tiden för kampen om rösträttsreformer, tryck och yttrandefrihet, folkskolans införande och mer jämlikhet i lagstiftning mellan man och kvinna. Boken lever än i dag. Levande dialog, aktuell i jämlikhetsfrågor och en mycket fin miljöskildring från Stockholm, Mälaren och Hjälmarens stränder ned till Mariestad. Men Almqvist han slutade sina dagar i exil han - som amerikan.
Från representationsriksdagens tid måste vi bara ha med August Strindberg. Vi väljer Röda rummet. Den första moderna romanen i svensk litteratur där snarare staden är huvudperson än några romanhjältar och som Stockholm lever i Strindbergs text. Samtidigt kan vi inte låta bli att rekommendera kapitlet där Olle Montanus håller föredrag om svenska kungar. En drift med det svenska!?
En kanonkäring i berättandets konst som Selma Lagerlöf är naturligtvis ett absolut måste om man ska ha en svensk litterär kanon. Gösta Berlings saga, Nils Holgersson (världslitteratur), kejsaren av Portugalien och här väljer vi den något tunga Jerusalem. Återigen olyckliga svenskar i exil – typiskt svenskt?
Vilhem Moberg och hans utvandrarepos väljs ofta i omröstningar som den bästa svenska romanen (-erna) någonsin. Men temat är ju utvandring och exil – typiskt svenskt?
Vi måste ha med en poet. Vi väljer Gunnar Ekelöf (citerar fritt). Det som är främmande i dig är också främmande i andra.
- Varför inte även slå till med något av Tomas Tranströmer. Den ofta citerade Romanska bågar duger bra. Den dikten har både Göran Persson och Margot Wallström läst i allvarliga sammanhang. Men så särskilt svenska i sin ton är varken Ekelöf eller Tranströmer snarare internationella och förespråkande en sorts positiv moralisk globalisering om man så vill.
- Varför inte något från populärlitteraturens område? Vi slår till med Ulf Lundells Jack. Uffe som är så ursvensk att man kan ställa ut han på Skansen och Jack som är en så briljant tidsskildring, sextio och sjuttiotal, i en smidig glimrande miljöskildring i Bellmans anda från Stockholm. Problemet är bara att konceptet till boken är knyckt från Jack Kerouac och hans On the road. En amerikansk beatroman i svensk språkdräkt alltså.
- Hur svenskt är det?
- Varför inte avsluta med några unga nya svenskar. En prosaist och en poet. Jonas Khemeri som leker med svenskan, nya svenskaläraren alltså, i ett Öga rött och Johannes Anyru Det är bara gudarna som är nya. Hos den senare finns det ekon ända från Homeros Illiaden som klingar i den svenska förorten.
- Kanon säger vi på Kistalight.
Här under linden i Enerum har vi varken tillgång till litteraturlexikon eller Internet. Det kan alltså ha smugit sig in sakfel i förslagen ovan, källkritiska som vi är, men håll till godo med några förslag till en svensk kanon.
- Vi är svenska fans allihopa.
>Sommar...sommar kanon
Andra bloggar om kanon:
Andra bloggar om:
Copyright LarsThommy
No comments:
Post a Comment