I dag blir det några funderingar kring det goda livet – kommunism och S:t Petersburg får anstå ett par dagar. Har under en månad deltagit i ett forskningsprojekt för lärare och annan personal anordnat av Arbetslivscentrum och av stadsdelen där jag arbetar. Temat har varit reflektioner kring arbetsliv och det har även funnits utrymme för andra funderingar och skriverier – tack för det. Biten nedan kan ses som ett bidrag där.
Det goda livet
Solen gnistrar i snön och skridskornas skär viner mot isen. Det är sportlov i Stockholm. Ett av dessa sportlov i början av 2000-talet som har vinterväder. När Östersjön är isbelagd flyttar inlandsklimatet från den ryska kontinenten över till oss och vi får kyla och härligt högtryck.
På skrivbordet, läs köksbordet, har jag terminens kasse med elevarbeten som ska rättas och bedömas. Varje arbete ska vara minst åtta sidor enligt särskild mall: Framsida, innehåll, inledning, avhandling (själva arbetet) sammanfattning, slutsatser och källförteckning. Sedan bedömer jag dem: Form och innehåll, språk, förmåga till analys, engagemang och ställningstagande, ambition och originalitet. Finns det några roliga och fantasifulla inslag så premieras även det. Rättar efter viss strategi; börjar lite lätt på måndagen minst fem arbeten, sedan ökar jag på tisdagen, max på onsdagen och så trappar jag ned på torsdag och fredag. Den här typen av arbete ska man bedöma över tid för att ge arbetena rättvisa betyg. Rättad hög belönas med skridskotur varje dag. Frun på jobbet och barnen, rätt vuxna, på annat håll ger egen tid och space. Plogade banor finns på Brunnsviken, Edsviken och Norrviken. Det finns fina möjligheter till variation i åkandet och naturupplevelser för en söderkis i exil.
Börjar med Brunnsviken, minst av sjöarna, men så gott som inne i city. Startar vid Brunnsvikens norra del. Går ner mot sjön ungefär där Carl Malmsten hade sin skaparboning. Rimfrost i träd och buskar, röken från skorstenarna bort mot Värtan, gasklockan och Fiskartorpet avtecknar sig mot den blå himlen. Frescati, Riksmuseet, Bergianska trädgården och institutionerna vid Albano vilar tidlöst i vintersolen. Klara och genomlysta som förhoppningsvis deras forskning. Bort mot Stallmästargården anar man att köksmästaren dragit i gång dagens menyer. Doftar det inte en aning från grytorna när jag viner förbi? Trafiken från Uppsala och Norrtäljelederna, ljudlös, bakom genomskinliga bullerplank glimmar med reflexer som från rastlösa lämmelstim på väg.
- Staden öppnar sig med nya perspektiv från sjösidan.
Det går fort runt sjön. När endorfiner rinner till finns ett här och ett nu och kreativa tankar börja spira. Möjligheten att få tid och fokus när man är själv, att kunna få iaktta och känna in en miljö, för mig så viktig, en sorts stabilisering när jag navigerar fram i tillvaron. Kanske uppstår även den där lilla impulsen och lusten till en formulering och en liten berättelse.
-Rus och lyckokänsla!
- Tar av mig skridskorna och flyttar bilen ned till Confidéncen som i dag blivit ett fint forum för intressanta föreställningar och uppträdanden. Knallar ner vid Ulriksdals slott där det finns en bra startplats.
- Märkvärdigt få människor ute på isen och i slottsparken, trots sportlov - ännu roligare med ledighet då.
Åker motsols ned mot Inverness och Stocksundbron, Cedergrenska tornet tornar upp sig i fonden och snön gnistrar och en och annan pensionär vandrar eller åker skidor på isen.
Ljuset ligger på den soliga sidan av Edsviken när jag vänder och åker norrut. Från Kevinge strand avlöser de diskreta villorna varandra. Mycket glas, perspektivfönster, stora verandor och båtplatser.
- Lätt att fråga sig eller åtminstone fundera över hur det goda livet kan se ut.
- Blue skies, nothing but blue skies - the sunny side of the street – every time it rains it rains pennies from heaven – come rain or come shine.
Prövar en liten lista här! Familj och goda vänner, hälsa och att röra på sig, kost och kulinarisk mat, hyfsad ekonomi och arbete, ett bra boende och fungerande rättsstat och demokrati.
Sex faktorer som de flesta av oss omfattar i Sverige om än i olika grad. Visst vi lever, alltså drabbas vi av sjukdomar, olyckor, död och sorg. Det hör livet till.
Vad mer? Kärleken förstås. Störst av allt är kärleken. Se familj och goda vänner! Utbildning, ett måste i globaliseringens och automatiseringens tidevarv.
Medan solen skiner, snön gnistrar och långfärdsgrillornas skär viner mot isen på väg tillbaka, ungefär vid Edsvikens tennisbanor inser jag, som efter en bra genomslagen forehand, att det goda livet måste toppas med någon form av engagemang, en tro eller en aktivitet som når utanför en själv. Har man ett arbete, yrke, som ger de möjligheterna - kan det vara stort.
- Men se upp för frälsare! Just i dag, en onsdag var det väl, har jag rättat och bedömt en ansenlig hög elevarbeten, minsann om jag inte hittade roliga och kreativa, ej förutsägbara, häften där eleverna lagt ned själ och hjärta. Sånt värmer när solen står lågt på eftermiddagen bort mot den soliga sidan av Edsviken.
Norrviken får anstå i dag. I kväll ska jag laga pasta Alla Carbonara - lyssna på musik, sjunga med och korka upp ett vin gjort på Primotivodruvor från Italienska södern. Ett vin med sol och stuns, äta och umgås med min familj, klia katten, läsa några rader och kanske… kanske diskuterar vi Det goda livet.
Copyright LarsThommy
- Måste göra ett tillägg på min lista ovan - självklar för oss i Sverige - men efter ett besök i S:t Petersburg behöver det betonas. Vad jag menar är till Det goda livet hör naturligtvis Demokrati och fungerande rättsstat.
ReplyDelete