I dag en bit om gamla konsthallen i Tensta där duon Gregor Wroblevski och Celia Prado drev ett så konstnärligt framgångsrikt projekt under några år.
Tensta konsthall mellan parkeringsdäck och nämndhus, strax under Tensta köpcentrum, är en spännande plats för fantasifulla videoinstallationer och spännande samtidskonst. Av och till besöker vi där utställningar för att beröras av djärva bilder patinerade med känslor och stämningar från vår tid.
The Promised land -Tensta Konsthall
Fredag eftermiddag, disig senhöst, besök med skolklass årskurs nio på Tensta konsthall.
Besöket är ett led i att introducera modern konst i skolan men ska även ses som ett inslag i skolans SO-undervisning, personligen tycker jag också att det är ett mycket trevligt sätt att variera undervisningen och få stoff till kommande diskussioner.
Klassen har förberetts på de olika momenten i utställningen. Det är en videoinstallation av Mark Wallinger som är en medelålders engelsman, konstnär, vars stora intressen förutom konsten är religion, politik och samhälle. Titeln är Promised land och de olika underavdelningarna heter i tur och ordning; Via Dolorosa, World view och Treshold to the kingdom. Titlarna diskuteras och det ges öppningar för kommande symboliska tolkningar.
Jag som undervisande lärare betonar att besöket är ett led i vår undervisning och att det gäller att sköta sig och svara och diskutera väl i kommande möte med konsthallens lärare Inger Höjer.
Till de mer livliga av klassens elever säger jag att:
- Blir ni oroliga under visningen håll er till mig!
Här ska vi bara uppehålla oss vid visningen av Treshold to the kingdom – filmen är från Londonsairports ankomsthall. Eleverna är medvetna om symboliken och titelns mångtydighet. De vet att här passeras en gräns och tröskel, kanske är det en modern tolkning av entrén till himmelrikets härlighet. Lugn och koncentration råder i visningssalen när den sakrala musiken, Allegris Miserere (körsång med text på engelska och latin) och videoduken med bilder i slow-motion visas på när ankomsthallens dörrar öppnas med sin speciella automatik och de ankommande träder in. Det är den flygande världens människor, välklädda inom ramen från sportiga fritidskläder till korrekt klädsel med kostym och överrock. De ser målmedvetna ut, baggaget är påfallande litet – här gäller färd för dagen eller kortare tid. Någon gäspar, få mötande, flygbesättningen med paranta och långbenta flygvärdinnor glider förbi, en äldre elegant dam tar glädjefyllt emot två väninnor. En kvinna från markpersonalen glider förbi i en springande uppåtriktande cirkelrörelse a la Michael Jordan. Är det månne en ängel?
En avvikande ankommande finns: Man med asiatiskt utseende, från Pakistan eller Indien kanske, inte lika välklädd, bär skjorta och långbyxor, har baggage på rullvagn och medför stor gul taxfreepåse med devisen see, buy and fly. Sakta passerar han gränsen när dörrarna slås upp, ser sig om, tar upp en lapp och tittar länge – länge till höger.
En av de livliga eleverna har tagit fasta på mina förmaningar och bänkat sig bredvid mig.
- Thommy! Thommy jag får lust att sjunga med säger han.
Och någonstans ropar någon.
- Hålla handen!
Vilket jag tycker är utmärkta förslag. Ska man passera pärleporten vad passar inte bättre än lite sång och hålla handen? Dock säger jag något annat inför stundens allvar.
- Nej säger jag på en sån här plats måste man klara sig själv.
Elever i årkurs nio är ofta mycket kulturkonservativa. Dock reagerar dom, allt ifrån killen som spelar trummor i rockband, hans gitarrspelande kompis, killen som brukar stå på Norra stå under AIK: s hemmamatcher , sportkillarna, tjejerna som tittar på såpor och killarna med invandrarbakgrund. Diskuterar och tycker till om videoinstallationer det gör de gärna men alla är rörande överens om att inte är det konst i alla fall.
Men visst funderar många över installationens scener, mannen med gula påsen t ex! Tolkningarna haglar vid busshållplatsen och någon, en fundersam elev ställer en fråga innan vi tar bussen hem i den disiga höstdagen.
- Blir det krig frågar han.
- I Irak?
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy
No comments:
Post a Comment