Gympa Light

- Varför inte ett gympapass så här på höstkanten? Gympa, jogga, cykla, åka långfärdsskridskor eller ta långa promenader visst kan det frigöra en massa kreativitet. Det visste författaren Henry Miller när han cyklade runt i Boulogneskogen i Paris på trettiotalet på en gammal banracercykel. Han iakttog och skrev och cykeln kom att bli en av hans bästa vänner. Detta kan man läsa om i hans lilla vän och minnesbok My bike & other friends. Annars var Henry Miller en stor flanör. I Parisstadsdelar som Clichy och Montparnasse vandrade han runt i timmar, insöp atmosfären, la märke till detaljer, levde med i folklivet, slog sig i slang med arbetare på barerna och flörtade med kvinnor. Av detta blev det en utmärkt Parisskildring, Kräftans vändkrets, som först gjorde skandal och ansågs som pornografisk, men som i dag räknas som en litterär klassiker. Miller flanerade sedan vidare i världen och skrev utmärkta reseskildringar som Kolossen från Maroussi från Grekland, Den luftkonditionerade mardrömmen, om en resa tvärs över USA, och en bok om Big Sur i Kalifornien på den amerikanska västkusten där han slog sig ned på femtiotalet. När han var på besök i bilens Los Angeles kunde han flanera i timmar i stadsdelar som Bel Air i Hollywood och i city Downtown mellan motorvägarnas brus. Cyklandet och pingisspelande fortsatte han med ända till åttioårsåldern då han levde i Santa Barbara. Cykla, jogga, gympa och promenera frigör skaparkraft men det vet förstås, förutom Henry Miller, också en massa andra kreativa människor, författare och konstnärer. Henry Miller gillade jag för hans glupska aptit på böcker, konst, mat och förstås kvinnor. Under sina flanörspromenader och sina cykelturer var han en känslans reporter från sin tid med öppna sinnen och ett stort romantiskt hjärta. - Av någon anledning kommer jag alltid att tänka på gympa när jag läser Henry Miller. Gympa på Semco i Kista Festligt, folkligt och fullsatt! Torsdagskväll med gympa på Semco vid Torshamnsgatan i Kista. Vem har sagt att inte folkrörelserna lever om än inte studieförbundsform? Här gympas det i Friskis och Svettis regi och det som skall befrias är naturligtvis mer kropp än själ. Det är en brokig skara gympare; anställda från Semco och Ericson, tonåringar från Ärvingeskolan och medelålders boende från Kistaområdet som med glatt humör tar sig an passet. Gympaledama, som får ha passet i högst två år, fungerar som de goda lärarna. Några som passerat revy är stålmormor, ungdomlig och spänstig, BrandJanne, även gympaledare på Arlanda brandförsvar, och i dag har vi Johanna Iroegbu, välväxt mörk tjej med ambitioner att springa marathon. Gemensamt har de förmågan att bygga upp passet med klara och tydliga rörelser, alla får chansen och komma in i rörelsen innan tempohöjningen tar vid. Musiken, så viktig ingrediens för gympapasset, växlar mellan passets olika faser. En calypso för uppvärmning och smidighet, en arbetssång för styrkebiten, I've been working, och en sydafrikansk frihetssång vid nedvarvningen. Höjdpunkten i passets intensitet är när pulsen i konditionsbiten når max och skorna gnisslar och svetten stänker medan man försöker få koordinationen att stämma till en låt som vi kallar pizzalåten. Det som i medelålders öron låter som att det är dags att köpa pizza visar sig efter konsultation hos tonårsdottern vara Prodigys hit "Smack my bitch up!" Vid stretchen läser Johanna dagens Friskis och Svettis meddelande: - Det behövs nya gympaledare, speciellt i förorterna och hon fyller i med sin egen -bakgrund och vision. - Gärna även tjej er med invandrarbakgrund, de är underrepresenterade som gympaledare hos Friskis och Svettis. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag blev gympaledare säger Johanna. Nyfiken på de andra anledningarna: Låter vi oss nöja med att det varit ett roligt pass med bra musik och klara tydliga rytmiskt uppbyggda rörelser. - Visst är det befriande med gympa tänker vi och applåderar passet. - Visst lever de gamla folkrörelserna om än inte i studieförbundsform. PS I dag har Kista gympan flyttat in i nya lokaler Back>< Just for fun Copyright Thommy Sjöberg