Oväder - High tide

Tuvalu en hotad atoll med ett ekosystem som riskerar att gå under.
En skälvande rapport från inläst litteratur under sommaren. Från lässtolen i trädgården på Norra Öland med utsikt över stenmuren bort mot den majestätiska linden.

- Det är kört skulle man kunna säga efter att ha läst Mark Lynas bok Oväder. Han målar upp en dystopi när det gäller vår framtida miljö. Originaltiteln High tide. News from a warming world ger en rättvis bild av vad boken handlar om.
Lynas har skrivit en serie reportage som är alldeles utmärkta reseskildringar. Han besöker platser i världen där växthuseffekten och vår allt varmare värld visar sina alldeles särskilda spår. Från översvämningarna i York i good old England, Lynas är engelsman, till utkanterna i världen som tundran i Alaska. Där tundran tinar i en sån omfattning att hela issjöar försvinner. Tuvalus atoller som på sikt kommer att dränkas av ett allt högre vattenstånd, high tide, och bli ett ekosystem som går under.
Orkanerna ute på Atlanten som blir allt fler och som får allt högre energin på grund att jordens och vattnets medeltemperatur stiger. Lynas följer en orkan, Gustav, tillsammans med ett team orkanforskare från HIRT som närmar sig Cap Hatteras vid North Carolinas kustband.
I inre Mongoliet följer han spåren efter sandstormar som får öknarna att vandra och växa.
Samlingens höjdpunkt är Lynas besök i hans barndoms Peru. Han har fått ett uppdrag av fadern geologen som när Lynas var barn kartlade Jalambaglaciären. Först besöker han en festival i Anderna i södra Peru, Quillyor Rito, i trakterna av inkaindianernas klassiska Cusco. En pilgrimsvandring till hög höjd som lokalbefolkningen gör för att rena sina synder och lite förtäckt hylla gamla bergsgudar. Festivalen som utspelas på 5000 meters höjd liknas i sin praktfullhet av Lynas vid masscenerna i Sagan om ringen men redan här ser han att de snötäckta bergen minskat i omfattning.

Jacambaglaciären i norra Peru ligger nära tropikerna och är, var, en av de största glaciärerna i den här delen av världen, nio grader söder om ekvatorn. Lymas begår här ett sakfel när han beskriver Perus högsta topp Nevado Huascaran 6768 m som den högsta toppen i Amerika - skulle möjligen kunna vara tropiska breddgradernas högsta punkt. Vi So-lärare vill gärna se Aconcaguea 6959 m som Andernas högsta topp.
Dock blir Lymas bok här riktigt spännande när han ger sig ut på sitt uppdrag som är att hitta den plats där fadern 1980 fann Jacambaglaciären. Med ett slitet fotografi i fickan och i kamp med höghöjdssjuka finner Lymas den punkten. Glaciären visar sig i dag vara svårt nedsmält och Lymas återhämtar sig när han kommer ned på lägre höjder.
I några kapitel redogör Lynas för konferenser om växthuseffekten och Kyotoprotokollet. Vidare går han igenom begreppet kolsänkor som lätt blir en byråkratisk fint för att länder med stora arealer med skog ska få ha ökade utsläpp av koldioxid eftersom skogarna använder koldioxiden vid fotosyntesen.
Lymas är en fin reseskribent, bra miljöskildringar, påläst med fakta – se dock (Syd)amerikas högsta berg, han får fin kontakt med de människor han träffar och intervjuar. Språket är rappt och tonen ofta påfallande ljus och ändå har Lynas skrivit en dystopi.
- Det är kört om vi inte gör något anser han.
Mot en dystopi likväl som en utopi känns det alltid angeläget att ha invändningar. Vad vet idag är att jordens medeltemperatur har ökat och att det finns stora skillnader mellan syd och nord när det gäller resursslöseri. Men vi vet också att människan har kreativitet och goda sidor och att naturen har en otrolig förmåga till återhämtning.
Mark Lynas anger i sin bok fem viktiga punkter som måste efterlevas för att stoppa klimatförändringarna.

• Kyotoprotokollet måste efterlevas
• Rättvisa mellan förbrukning och utsläpp – en kvot för alla medborgare i världen
• Stoppa utvinning av nya kol, gas och oljekällor
• Personligt ansvar för utsläppen
• Upprepa budskapet om klimatförändringen
  

Mark Lynas har en omfattande rad av noter som understryker allvaret och den vetenskapliga hållningen i hans rapport. Han ger exempel på kampanjer, böcker och resurser om du vill veta mera.
- Intresserad av hur mycket utsläpp just du ger upphov till gå till Carbon calculator.

I DN har det under sommaren förekommit rader av intressanta artiklar under rubriken Vädrets makter. Göran Greider har poetiskt och pedagogiskt skrivit om växthuseffekten. Stefan Edman om Prognos för seklet om ett kommande varmt Norden. Peter Englund skrev en tänkvärd essä Den blå himlens historia om varför vi har industrisemester på sommaren. Jessica Kempe såg molnen från konsthistoriskt perspektiv. Carl Frängsmyr kopplade ihop ras och klimatlära.Idéhistorikern Sverker Sörlin förklarade varför tankefiguren en fjärils vingslag i Brasilien kan orsaka en tornado i Texas.

- Det senare känns aktuellt i dagarna när orkanen Katrina dånar in över New Orleáns deltaland. Artiklarna och Mark Lynas bok ger odiskutabelt en bild av en allt varmare och mer kaotisk värld när det gäller vädret. Dock när det gäller både dystopier och utopier blir det till vad vi gör dem till. I somras bar jag med mig Lymas bok även på en tur runt Normandie. Vid ett besök på André Malraux museet i Le Havre råkade jag få se minst ett par väggar med molnstudier av impressionisten och 1800-talsmålaren Eugène Boudin. Han gjorde i sitt liv hundratals studier av moln och ljuset inte för att sälja utan som en sorts ögats och handens övningar för att få fram den rätta känslan i sina målningar längs kusten i Normandie.
Molnen kring Arktis säger forskare, som likt nutida impressionister studerat dem, har fått ett större lyster och vithet den senaste tiden vilket då på sikt skulle minska återreflektionen mot jorden och det låter hoppfullt tycker vi på Kistalight redaktion.

Copyright LarsThommy