Det Förlorade Barnet i Napoli

Kistalight har läst Det Förlorade Barnet av Elena Ferrante under hösten. Sista delen av Napolikvartetten , tänker mig något från konstvärlden för att illustrera läsningen, söker på teckningar, konst och arty och hittar fram till bloggen Så Himla Arty och den färgglada teckningen ovan!
Varför inte en färgglad teckning som illustration till boken, det myllrande livet i Neapel, även om den litterära tonen är mer mångfacetterad (mer svärta) än så i Det Förlorade Barnet.
Det finns massor av kvinnliga erfarenheter hos Ferrante (apropå pseudonymen och diskussioner om den anonyme författaren). Det märks speciellt i de första hundra sidorna i den fjärde delen. Det handlar om ett äktenskap som saknar känslor, urtrist samliv, barnuppfostran och oro för de små döttrarna, förhållandet till svärmor och den egna mamman, förälskelse i ungdomskärleken Nino (kortform för Don Giovanni) kanske ett uppvaknande från depression i en dysfunktionell (känslomässig) övre medelklassmiljö?
Det svårt att tänka sig att det inte är en kvinna som berättar om de erfarenheterna!
Upp över öronen förälskad i sin Nino trots omgivningens invändningar och de egna varningsbjällrorna bryter Elena upp från Florens och flyttar tillbaka till Neapel och Vomero och installerar sig i en våning på Via Tasso med utsikt över den vackra bukten med Vesuvios i fonden och blir Ninos älskarinna och de umgås i Neapels intellektuella kretsar med middagar, flirt och spännande samtal.
Kastar du bort allt du är för Nino?
Ska du splittra din familj för den där?  /_ _ _ /
Varför har du studerat så länge?
Vad fan var det för mening med att inbilla mig att du skulle leva ett fantastiskt liv åt mig också?
Jag hade fel, du är helt jävla dum i huvudet!
Elenas mamma på kraftfull napolitanska från det fattiga kvarteret i Napule när Elena, Lenu, återvänder till södern.
Till slut  upptäcker, väl abrupt, Elena det som alla i hennes omgivning redan vet att Nino är notoriskt otrogen och hon inser att hon inte kan leva med Nino men ett litet barn blir det att ta hand om och att uppfostra.
Så här i #Metoo tider kan man reflektera över att Nino tycks inte använda sexualiteten som manlig härskarteknik, mer som sexmissbruk (ständig bekräftelse - Don Juan approach) och ett sätt knyta nätverk. Han förför de kvinnor han kan ha nytta av på olika sätt för sin karriär och han tycks också hålla fast vid dem förutom Lila tonårskärleken från sommaren på Ischia (se del II Hennes nya namn) som kanske var hans ungdoms stora kärlek.
Elena flyttar hem till barndomens kvarter och blir granne med Lila .
Det blir möjligheter till väninnechat, dela på babysitting, prat om barnuppfostran (Elenas dotter är helt alldaglig medan Linas dotter är vacker och tidigt utvecklad) förvecklingar och som alltid när Lila dyker upp (Napoli mix av Pippi Långstrump, Lisbet Salander och liksom en lång tunn Sophia Loren) blir det liv i berättelsen och fart på storyn även om Lila dränerar Elenas känslor och tär på hennes litterära förmåga så behöver hon henne och hennes son som hjälper henne i vardagen med praktiska sysslor och som barnvakt i det fattiga kvarteret.
Hos Elena växer ett karaktärsdrag fram att det är skrivandet som är viktigare än allt annat. Hon behöver Lila, hennes dark side of the moon, och hon behöver sitt barndoms fattiga kvarter för sitt konstnärliga skapande.
Det förlorade barnet innehåller också en gåta som liknar deckargenrens mysterier men till skillnad mot deckaren hålls slutet  öppet och det är upp till läsaren att tolka Elena Ferrantes berättelse. En berättelse om Elena och Lila som löper genom de fyra böckerna och berättar en historia om två fattiga begåvade flickor från Neapel och deras uppväxt i efterkrigs Italien.
Möjligen kan romanseriens gåta och Det förlorade barnet ses som ett sätt att tolka just den historien. Ett berättarknep; mystiken kring vem som skrivit romanserien, det förlorade barnet och så Lilas försvinnande (finns redan i  seriens vinjett) och att barndomens kvarter är en svunnen tid och en annan epok.
Romanserien och tiden som ett förlorat vackert barn!

Utsikt över Napoli med Vesuvio i fonden - Elena!
Vi blir liksom inte klara med Ferrante!
Här tidigare bloggar om Napolikvartetten och Elena Ferrante från Kistalight!

• Elena Ferrante en gång till
• Elena Ferrante Light
• Elena Ferrante cést mo

Plus GOTT NYTT ÅR! 🍾🍾🍾🎈🎷

Kistalight bäddar in en grabbig avslutning på Neapelkvartetten av Elena Ferrante med Napoliromantik; fotboll förstås, Maradona skymtar förbi liksom musikern och singer/songwritern Pino Daniele, Spanska kvarteren, Neapelbukten med Vesuvio, Piazza del Plebiscito, Castel Nuovo, Café Gambinus, Castel dellÓvo och Galleria Umberto.
För även om Elena Ferrantes serie romaner om flickorna (väninnorna) Lila och Elena har ett väldigt tjejigt innehåll så är berättartekniken klassiskt manlig: Korta kapitel, cliffhangers, staden som tema, överraskande vändningar, berättelser i berättelsen, utmejslade karaktärer, en gåta kring författaren och ett mysterium som i en deckare trots att fallet inte blir löst och romanerna får ett öppet tolkningsbart slut.
Håll till godo med lite fotbollsromantik som avslutning!
CLEMENTINO - UN GIORNO ALL' IMPROVVISO
© Thommy Sjöberg

Pol Pots leende eller Jan Myrdal Light

Snart dags för årets läskrönika på Kistalight. Ett av nyårslöftena när det gäller läsning var Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling.
Här några fragmentariska anteckningar från i april när jag läste ut boken.
- Ett av årets läslöften avklarad!
En bok som legat till sig, mognat, och blivit läst i omgångar!
Poetisk journalistik, reseskildring från Kampuchea, sökande efter identitet och en försvunnen fader, förundran över svenska idealister, från SKP, på specialinbjuden resa från avknoppad svensk vietnamrörelse.
De såg vad de såg det vill säga just ingenting!
Uppgörelse med doktrinär marxism i bonderevolutionär skepnad eller mer precist  revolution som spårat ur och blivit förljugen propaganda, maktkamp, vendettor och bestialiskt folkmord!
Personförteckning ingår i verket!
Det kan behövas för flera av de röda khmererna verkar under pseudonym som Pol Pot även känd som Saloth Sar.
En viktig, poetisk hållning, intar Peter Fröberg Idling när han försöker närma sig de ledande Khmererna.
Khieu Samphan t ex, statschef, ekonomie doktor och organisatör, svarar inte på en personlig fråga som Idling Fröberg ställer om.
Vilken tid var hans lyckligaste ?
Inför frågan skymtar Idling Fröberg ett leende över (kring) munnen.
Men Khieu Samphan ber om ursäkt och säger sig att han inte kan svara på sådana frågor.
Det finns till och med en antropolog Francois Bizot som utvecklat en teori om leendenas morfologi i sin bok Le Portail om hans tid i Kambodja både som lägerfånge och verksam folklivsforskare.
Bizot finner en sorts manierat leende.
Alla log likadant; Pol Pot ler, Jeny Sarg (utrikesminister och Pol Pots svåger) ler, Khieu Samphan ler och lägervakten ler. "De sänkte huvudet en aning och visade liksom bara övre tandraden när de log. ett slags glädjelöst grin."
Hos den svenska delegationen som besökte Kambodja 1978 skymtar inga leenden. Flera av delegaterna svarar helst undvikande på frågor om resan bara Jan Myrdal tycker fortfarande (diagnos där?) att de, sällskapet, hade rätt i sin kontext.
 Folkmordet finns dokumenterat och rättegångar i lokal och internationell regi har hållits för att rättfärdiga offren och deras anhöriga.
Pol Pots leende en fin journalistisk nyskapelse av Peter Fröberg Idling om en missriktad revolution, falsk och förfelad idealism, bestialiskt folkmord och om konsten att gå vidare. Betyg Fem befriade khmer rouge av fem från marxistiska bondesamhällens utopiska elfenbenstorn (kan någon ställa en diagnos?) och världsfrånvända ideologi.


© Thommy Sjöberg

The Automagic City Light

 

Bild Thommy Sjöberg - Scen Ericsson studio med omtalad elektrisk cykel i centrum, till höger kan ni också se Not Boring5g Bike!

  I veckan som var hamnade Kistalight på Ericsson studio vid Grönlandsgången inbjuden som lokal bloggare och indieförfattare från Järvafältet av Petra Dalunde från Kista Science City. Inbjudan gäller årets ICT Arena Summit 2017. Ett projekt som fyller ett år i dagarna och som presenterades under fredagen. .
ICT står för Information Communications Technology och arenan som ska utvecklas är den automagiska staden med modern aktuell hightech med fiber och trådlösa lösningar för en digital plattform.
Like a smart city with a lot of fiber som vi säger på nusvenska.
I Kistagången, huvudgatan mellan Victoria Tower och Kista Galleria, finns det också en testbädd där fiber knyter ihop 15 platser.

En riktig presentation av framtidens teknik och smarta stad med hållbara lösningar börjar som sig bör med mingle, kaffe, juice och en croissant för en digital lokal indieförfattare.
Vid kaffebordet för trevliga samtal fanns Ola Norén från ABB som i sitt anförande senare talade om mod, uppfinningar, samarbete och partnerskap som grund för deras support av projekten och en dam från SL som ansvarar för kommunikationsbolagets skyltning.

Kistalight Publisher gör sig redo för dagen med kaffe, juice, ostmacka och en maffig croissant. Bild Thommy Sjöberg 

Naturligtvis fanns det både smoothies och youghurt med müsli som alternativ för en hållbar frukost.
Hållbar utveckling är annars ett ledmotiv för dagen där huvudnumret är en tävling genom Kistas ICT-Cluster där Stokab, Ericsson Garage och  Claus Popp Larsen med Rise först håller ett inledande seminarium och presenterar sina projekt för den ultimata smarta och avstressade staden med mycket fiber, elektriska cyklar och interaktiva kartor för att nämna några av visionerna som presenteras med Petra Dalunde som moderator.

Mer mingel och kaffe efter första seminarierundan, Kistalight träffar och pratar med en gammal elev från Spånga High som i dag arbetar som värdinna hos Ericsson Studio.
Efter paus, dagen huvudattraktion SU Innovation Challenge pitches där tre finalister presenterar sig i kortform; Victor från Ingenjörsakademin som vill skapa en gemensam enkel plattform för Sveriges alla studenter, Q-Smartly som vill skapa en app för att underlätta bankärenden så att kunden lotsas till rätt bankkontor med minst kö för sitt ärende och slutligen One Node som bör vara smarta samordnade fiberlösningar i Kista.
Bästa presentationen gjorde  ung man (indiskt ursprung?) Anand Chinnapandian med en kul liten hatt med Q-Smartly pitchen. Kunnig, rolig och med en medryckande presentation lotsade han oss deltagare genom ett bankärendes vedermödor och möjlighet till att välja rätt virtuell kö för snabb expediering på det rätta kontoret om man väljer Q-Smartlys app.
Kistalight minns egna försök med pitchar på DSV i Kista i samarbete med STDH där vi gick på en spännande kurs för kulturentreprenörer i crossmediakunskap.
Repetition är all kunskaps moder och vägen till en lyckad presentation!

Dagens andra del av seminarierna hålls under rubriken Kista Marketplace med företrädare från SU, Theo Kantor Dr i datorvetenskap, Lars Wiigh affärsutvecklare från IBM och professor Peter Sjödin nätverkssystem KTH - se ovan bild Thommy Sjöberg. Peter Sjödin föreläser om behovet av att skapa mötesplatser och nya vägar mellan de akademiska lärosätena, hightechindustrin och samhället. Det senare - både i form av myndigheter och medborgarna. Dessutom pratar Kistalight senare under lunchen, utmärkt vegetarisk sådan, med vår professor men då handlade samtalsämnet mest om hur svårt det är för ungdomar och studenter i dag att ordna bostäder, vilken god skola det kan vara för en blivande lärare eller föreläsare att korttidsvika i skolan, om man inte far allt för illa, och något om bostadsmiljön runt Järvafältet.
Efter dagens seminarier, pitchar och mingel ges det även möjlighet till att beskåda Ericsson Studio och dess permanenta utställning med företagets verkstadshistoria från grundaren, uppfinnaren och entreprenören Lars Magnus Ericsson fram till våra dagars globala telecomjätte och tillverkare av utrustning för att bygga mobil kommunikation.

Det är lite av Googlekänsla att ströva runt i studion! Bild Thommy Sjöberg
Alla dessa deviser och visioner kring företaget!
Var finns fördjupningen?
Kring montrar och moderna exempel på telefonväxlar, slogans och deviser, miniporträtt av duktiga och belönade medarbetare, bilder på Ericssonföretag och deras anställda från världens alla hörn inser man hur globalt företaget är och att Sverige är för litet för en sådan jätte.
Ericsson Studio är nog till exempel inte en plats att gå och mysa i för en nationalistisk sinnad sverigedemokrat som mest vill krympa våra gränser och inte ser globaliseringens möjligheter och att teknikutveckling sker över gränser.
Lite kritiska funderingar kan vara att man saknar, så här i #Metoo tider, belönade kvinnliga medarbetare! Telekombranschen är en väldigt grabbig historia men nya tider kanske kommer om kvinnorna och för den delen många av våra invandrare som tillhör begåvningsreserven hittar vägen till högre utbildning inom teknik och naturvetenskap. Kistalight betonade ständigt i sin lärargärning att de duktiga tjejerna i matematik och No-ämnen skulle välja sådana utbildningar och inte bli språklärarinnor.
- Skickade till och med dottern på en sommarkurs på högstadiet i Kista hightech området (Electrum) för att pröva på lite naturvetenskap. Vilket dottern Evelina tyckte var jättekul, hon fick dessutom 500 pics för besväret, men drabbades av insikten att naturvetenskap och matte var något hon absolut inte ville syssla med.
Samlar du på nördiga upplevelser och vill pröva på något nytt?
Ja rent av historiskt!
Besök då Kista hightech område, Ericsson Village, nästa år och pröva den nya förarlösa bussen som kommer att gå på områdets (mainstreet) huvudgata mellan Victoria Tower och Kista Galleria där den gör stopp vid digitalt utrustade busskurer med ljussystem i olika färger som kommer att informera oss om allt som gäller bussens läge och ankomst.

Kistalight bäddar in en svängig gammal favorit som julhälsning.
Kirsty MacColl - There's a guy works down the chip shop, swears he's Elvis. Kan vara något att lyssna på så här i juletid eller medan man väntar på bussen.
I den digitala revolutionens tider kan det också vara bra att fundera lite utanför boxen!
Smart strategi kanske att tänka sig att man är Elvis medan man jobbar i fritösen, friterar stripes, fish and chips och annat gott till glada julekunder!
Vem har sagt att det ska vara lätt att traska på outforskade stigar?
GOD JUL till er alla från Kistalight och Thomten med th!
© Thommy Sjöberg

Sankt Petersburg t/r

Massor av besökare i månadsskiftet november/december på en över 10 år gammal blogg.
Nu Kistalights tredje mest besökta sida som handlar om ett besök i  SanktPetersburg.
Kul men fram för allt intressant!
Varför detta plötsliga intresse?
Besökarna verkar vara från i första hand Sverige!
Någon typ av skolarbete som ligger bakom besöken?
Hoppas det!
Här kommer bloggen och några bitar till från Peter som Sankt Petersburgsborna själva kallar sin stad!

• Ljuset på kommunismen
• Ljuset på kommunismen II
• Montaigne i Sankt Petersburg
• Flanör mellan Lenin och MacDonald 
• Epilog Sankt Petersburgl

Bitarna finns även som e-book på Smashword Edition men har ännu inte riktigt blivit godkänt av deras stränga formateringsregler. En gång på den analoga tiden fanns det språkliga grindvakter som i dag ersatts av de korrekta HTML tecknens vakter.
AVS Sant Petersburg - just nu nedladdad 385 ggr.
Gratis är gott!
Bara att ladda ner grabbar och tjejer!
Dessutom en bra text om jag får säga det själv!
En text som också återfinns i den numera slutsålda pappersupplagan (så kallad  bok) av Kistalight Academy.

© Thommy Sjöberg

Venedigbiennalen, miss igen

Kistalight packar resebagen för en höstvecka i Venedig!
Paraply, gummistövlar, guideböcker och författaridolen, en av många, Joseph Brodskys poetiska essä Watermark i ryggsäcken.
Inget är som att besöka Venedig i november!
Gå vilse i dimman, uppleva lite spökerier i gränden, kanske träffa några riktiga venezianare (finns dom) åka vaporetto på lagunen och besöka Biennalen. 
Så var det tänkt i alla fall!
Blev ingen Venedigbiennal i år! 
- Den här gången heller!
För Mimmi och Kistalight!
Knepigt, svårt att att boka direktflighter (low price) och långa väntetider i München, Frankfurt eller Wien vid mellanlandning.
Dessutom kanske man bara grejar att få med sig handbagaget när det är dags att byta plan!
Men framförallt fick vi en oväntad utgift i november med reparation av bromsbackar på bilen. I bakgrunden lurar även kostnader för reparation av friggebod, investering av fiberkabel och ny anläggning av el för sommarstugan i Enerum på Norra Öland.
Oj oj oj...oj oj oj!
Aj aj...aj!
Nåja vi tar del av några konstverk via webben istället.

Ovan ett Nordiskt bidrag i Biennalen i Venedigs på Nordiska Paviljongen i Giardiniparken av den norska konstnären Siri Aurdal. 
Ett verk med vackra vågformade skulpturer. 
Andra kul verk på den skandinaviska paviljongen är svenska Nina Canells rosa tuggummiskulpturer och finska Mika Taanilas sönderskjutna filmböcker. 
Utställningen på den Nordiska paviljongen heter Mirrored och var curerad av Moderna Museets Mats Stjernstedt.
Vinnare av 2017 års Guldlejon, Biennalens stora pris blev den tyska konstnären Anne Imhof. 
Hon  har låtit lägga ett nytt golv av pansarglas en halv meter ovanför det befintliga.
På det vandrar publiken och blickar genom det genomskinliga underlaget ner på unga aktörer som krälar i det begränsade utrymmet.
 De skrapar puts från väggarna, klottrar och tänder små eldar. Utanför springer otäcka vakthundar fram och tillbaka i stora burar.
 En utställning om kontroll, makt och – kanske – en förlorad generation. (Från Svd 12 maj 17 clemens Pollinger)
 Numera går det även bra att besöka biennalen via Google Cultural Institute eller Venedigbiennalens egen hemsida La Biennale di Venezia.
Bara att luta sig tillbaka i fåtöljen hemma i vardagsrummet för att följa världens största konstutställning.

Dr Schweitzers sista uppdrag - Kistalight på Moderna. Bild Thommy Sjöberg

Vill du uppleva en tidigare svensk representant från Biennalen 1966 kan du besöka Moderna Museets nuvarande utställning Manipulera Världen och beskåda Öyvind Fahlströms Dr Schweitzers sista uppdrag. 
Ett verk som är en tablå över postkolonialismen och kan uppfattas som en spelplan med lekfull fantasi. Där västvärlden, Fahlströms skapelser, fortsätter att manipulera övriga världen för egen vinning om än i liberal anda.
Skönt att luta sig tillbaka igen i fåtöljen med dis utanför fönstret.
Venedigstämning i kistadiset!
Medan du kan lugnt låta dina gummistövlar och paraply stå på sin plats i hallen. 

© Thommy Sjöberg