Bosporen Light

 Från Wonderland, Ilhan Ersahins musik och Jane Birkins lyrik - massor av Istanbul i filmen! 

Hela kittet av stadens rekvisita,  silhuetter av minareter och moskér, vattenspeglingar från Bosporen, de historiska monumenten, vildkatter och hundar, krydd och fiskmarknad, gamla spårvagnar, rester av sjömuren, gravstenar, spå i kaffe och blänk från haremsmiljö, fiskebåtarna som drar nät i kanten av farleden in mot Gyllene hornet och metarna på Galatabron.
Wow för musiken och lyriken i en sådan miljö!

Grabbar och tjejer!
En hemlighet!
Don't tell the world
Kistalight har aldrig varit i Asien
Dags för det i dag
Ett mål för vår resa
Bara att korsa Bosporen

På väg mot Anadolu Kavagi - en turistfälla javisst men vägs ände vid Bosporen och sista stopp på den Asiatiska sidan innan Svarta havet.
Vi sick...sackar genom sundet.
Var annat stopp Asien!
Av någon anledning kommer jag att tänka på Elia Kazan och hans storfilm America... America där han berättar om sin barn och ungdom och uppbrottet från de grekiska kvarteren Fener vid Gyllene Hornet i början på 1900-talet. Häftiga bilder där från Istanbul och vilken resa han gjorde Elia Kazan från fattig skoputsarpojke, diskare och diverse påhugg till student på Williams College i Massachusetts där han tog en akademisk examen som cum laude för att sedan bli en av amerikas främsta filmregissörer. Nog kan man ana känslan av att han fått intryck från Bosporen i sin barndom i en av hans succéfilmer som On the waterfront med Marlon Brando.
Elia Kazans filmer som gjorde ett starkt intryck på oss i vår ungdom!

 Kring Bosporens stränder ser man fortfarande spår av, yali, den Osmanska övre medelklassens sommarvillor, där paschorna med sina familjer drog sig tillbaka medan de hyrde ut rum till galna haremsdamer allt när det osmanska imperiet började rämna. Här slog sig också de europeiska ambassaderna ned med sina sommarresidens när somrarna blev för heta i kvarteren  kring Grand Rue de Pera i Beyoglou.

Ett SMS till barnen innan man stiger iland och beträder Asiens jord  kan aldrig vara fel!
Visst var Anadolu Kavagi en turistfälla!
Restaurangägarna tog emot med vinkande bordsdukar från deras kajer och inkastarnas uppvaktning var intensiv.
Free coffe and bread!
Nothing in life is free -
There is always a price to pay said Kistalight.
But love is free!
Sedan kommer vi att prata fotboll med vår inkastare som är mycket upprörd över gårdagens match i Istanbul mellan Turkiet och Brasilien, förlust 0-4, till en kostnad på 3 millioner Euro för hemmanationen som betalas till det brasilianska fotbollsförbundet som är på knegen och låter sitt landslag spela matcher i Europa för att bättra på ekonomin.
Vår inkastare är så upprörd att han glömmer bort att kasta in oss på restaurangen!
Stenhård konkurrens om oss fåtaliga turister i november.
Kistalight föreslår en utflykt upp till den Genovesiska borgen på platsen med hänförande utsikt mot Svarta havet.
Mimmi vägrar och muttrar något om ADHD i dag är det turistshopping och besök på taverna som gäller!

Ett fat grillad ansjovis från Svarta havet, lökringar, en klyfta citron, ugnsbakat bröd och ett glas turkiskt öl är aldrig fel om man har vägarna förbi en liten taverna längs Bosporen i Asien.
Om Kistalight var en lokal konstnär, en hantverkare eller varför inte en indieförfattare skulle vi absolut bosätta oss på den asiatiska sidan och under de sena eftermiddagarna sitta på vår terrass med en raki och en tallrik meze, kika ut över sundet med alla båtarna, filosofera, samtala, kasta ner några tankar i moleskinboken och se solen  gå ner över Europa.
Kanske borde man förstås byta ut rakin mot lite turkiskt thé, kusburnu, på terassen för att inte gå samma öde till mötes som den svenske diktaren Ola Hansson som levde sina sista år rakt över sundet på den europeiska sidan i fiskebyn Büyükdere för nästan hundra år sedan.
 Ola Hansson läser ingen i dag och han nämns knappast i litteraturundervisningen i skolan. Han var samtida med Strindberg, något yngre, förnyade den svenska lyriken som symbolistpoet och med fri vers, var en känd och uppskattad kulturskribent i 1890-talets Europa, bodde då i Berlin och umgicks just med Strindberg, levde tillsammans med sin Laura, tillsammans utvecklade de ett äktenskap a la folieux a deux och som sagt Ola Hansson slutade sina dagar i Büyüdekere.
 Här kan vi inte låta bli att citera en prosadikt och fantasi av den numera framlidne akademiledamoten Johannes Edfelt. Ett citat som följer radbrytningen i dikten men tolkar ett härligt melankoliskt poetiskt band, hüsün a la suede, mellan Skåne och Bosporen.

Büyükdere - Hönsinge

(Ola Hansson)

Bosporens loja vågor höljs i samma dimma som också
omsluter de ruckliga husen i Büyükdere. När den in-
billade sammansvärjningens hydra tillfälligt mildrar
sitt hot mot den grånande svenske diktaren, förenad
med sin Laura i en folie à deux, drömmer han sig till
baka till det han älskat mest i livet: barndomens skån-
ska slätt med bokdungar och pilevallar. Glasen, fyllda
med raki, blir för den gamle många i den turkiska fiske
byns kvällar. Men drömlikt svävar kring honom i hans
frivilliga landsflykt det oförgätliga minnet av hans
själs landskap. På kartan bär det namnet Hönsinge

Psst pedagogiska blänkare från katedern, jag menar tavernabordet 

Grabbar, tjejer och fru Mimmi!
Bosporen är ett tre kilometer långt sund som knyter ihop Marmarasjön med Svarta havet. Sundet är som bredast, 3700 meter vid norra mynningen och som smalast, 700 meter, vid Kandilli och Asiyan. Två broar Bosporenbron och Fathi Mehmet, bägge en dryg kilometer långa går över Bosporen och förbinder europeiska Balkan med det asiatiska Anatolien. Istanbul delas av sundet i en europeisk stadsdel och en i Asien där Üsküdyar är den viktigaste orten.
Sundet är ett av världens mest trafikerade när det gäller båttrafik. Båttrafiken genom sundet säkras av internationella rättigheter, FN, Turkiet har dock militärt säkerhetsföreträde, finns en rad militära bastioner längs sundet som vi såg i bland annat i vår besökta ort Anadolu Kavagi.
Inte bara Stockholms skärgård har problem med sina u-båtar!

Det lär ha varit (skröna?) nära en sammanstötning när rysk atomubåt var på väg från Svarta havet nattetid för att upptäcka världen och nästan kolliderade med en amerikansk liknande u-båt på samma uppdrag i motsatt riktning.
Hur som helst risken är stor för olyckor kring sundet. Ovan vattnet är det ofta blåst, dis och dimma, i vattnet råder starka strömmar. En sydgående ström, mer i ytan, med lite kallare bräckt vatten från Svarta havet och en norrgående ström på djupet från Marmarasjön med salt vatten, som om inte det vore nog, har man upptäckt en tredje ström, kallas submarine channel, som flyter underjordiskt i bottensedimenten.

Strömmarna och upp luckrandet av bottenlagren innebär att det är utmärkt fiske i både Bosporen och Svarta havet så att Kistalight kan få sin tallrik med den gyllenbruna friterade ansjovisen.
Ja man talar rent av om Svarta havets silver!
Som om inte det vore nog ligger Istanbul och Bosporen i ett av världens mest aktiva områden för jordbävningar. Här möts den euroasiska plattan med den afrikanska, tektonik, och det skapar ständiga spänningar  i jordytan i en kollisionszon med så kallade förkastningsbranter.
Och som om det inte var nog med det ligger Mellanösterns krig och terrorism bara en timmes flygresa bort och för att inte tala om grannen Ukraina på andra sidan Svarta havet där Putin ständigt spelar med en dubbel agenda i sin krigiska storryska politik.
För att inte bli allt för dystra konstaterar Kistalights utsända:
Att vi är mycket nöjda med vårt besök i Asien!
Att livet är livsfarligt!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul

©Thommy Sjöberg

Blå skymning - moln över Valens akvedukt

Digitala moln över Valens akvedukt vid Ataürk Boulevard nära Fatihparken i gamla Istanbul?
Mystiska rörelser i stadsdelen Fatih?
No...no här är det fågelsvärmar med starar (murmurations) som formerar sig likt moln i blixtsnabb förflyttning över akvedukten.
Vilken organisation! (Klicka gärna på bilden!Bild Thommy Sjöberg)
Något för logistiken i trafiken?
Kistalights redaktion är vilse i Istanbuls gamla stadsdelar när den romerska fornlämningen som försörjde staden med vatten från Belgradskogen, Valens färdigställd år 368 under antiken, dyker upp i stadsbilden som en förvånansvärd välbevarat byggnadsverk från forna storhetstider. Eftersom vi tror att vi är på väg ned mot Gyllene hornet har vi svårt att hitta rätt på kartan. De gamla stadsdelarna i Istanbul på den europeiska sidan längs Bosporen, Gyllene hornet och Marmarasjön klättrar kring sju kullar.
Vilket gör att du alltid är på väg uppåt eller nedåt.
Här gick det nedför!
Kaos i trafiken?
Ändå flyter det på här längs Atatürk Boulevard!
Luften?
Ett melankoliskt dis - vackert när solstrålarna bryter igenom men knappast hälsosamt!
Trots den synbara kaoset är trafikmyllret betydligt hårdare reglerat än i jämförbara städer som i till exempel Neapel i södra Italien.
Här har man respekt för de statliga myndigheterna!

Tidigare under dagen har vi besökt The Grand Bazaar, hårda förhandlingar där, av fru Ulla kistalight!
Prutandet och alla övertalningar från försäljarna, gör att man blir lite yr i kepsen i Basarens labyrinter!
Vi skyndar vidare mot Kryddbasaren och lyckas irra bort oss och finner vägen till Süleymaniye Moskéen istället.
Andlig spis!
Passar bra under fredagsbönen.
Det är männens värld såväl vid bönen som i det civila livet!
Imponeras av Süleymaniyemoskén, öppen för turister mellan fredagsbönerna, moskén är Istanbuls viktigaste när det gäller det religiösa livet. Här har det drivits sjukhus, social verksamhet som soppkök för de fattiga och koranskolor av muslimska samfundet. Vid Mimar Sinans türbe, den berömde arkitekten, bakom Süleymaniey moskén, får Kistalight en liten pratstund med en svartvit katt, med liknande teckning som vår egen revolutionära katt där hemma. Vi pratar om ditt och datt! Något om de allt mera svartklädda kvinnorna och skäggiga männen i kvarteret.
 Mimar Sinan var en av de riktigt stora arkitekterna i Osmanska riket. Han blev 99 år gammal och skapade 131 moskéer och 200 andra byggnader. Han var kanske den enda arkitekten i osmanska riket som nådde upp till renässansens stilideal i byggnadskonsten. I dag är ett av Istanbuls främsta universitet namngivet  efter honom, Mimar Sinan Fine Arts University, där studenterna bland annat kan utbilda sig till arkitekter.

Sedan skyndar vi vidare med en sväng in på Istanbuls universitet, vakter vid portarna vittnar om den hårdnande utvecklingen - vi längtar efter att se lite vanliga så kallade sekulära ungdomar. Kistalight tror sig se en trend bland unga studentskor. De färgar gärna håret kraftfullt rött i en lite dov blå ton. Kan det vara ett uttryck för motstånd mot den religiösa utvecklingen? Man vill visa upp sitt hår och inte gömma sig eller hållas tillbaka bakom schalar och slöjor. Tyvärr verkar det som de också tycker om att blossa på med sina cigaretter på offentlig plats!
 Nu återgår vi till Valens akvedukt och Fatihparken, trots igenkänningen, stretar vi på i god tro, mot Gyllene Hornet.
Blir backe upp och backe ner!
Flanerande på kommersiell affärsgata, troligen Macar Kardesler Caddesi, så märker vi att omgivningen förändras, kvinnorna blir allt mer svartklädda, till och med de små flickorna bär de mörka muslimska plaggen.
 Hos en liten tjej skymtar gympadojorna, var det Nike, under klädedräkten och Kistalight hoppas att det även ska finnas tid för lek och tid för att vara barn trots det mörka allvaret.
Är inte livet större än den religiösa kostymen?
Vi förstår att vi är i den mycket muslimska stadsdelen Fatih.
Nya försök att vika av mot som vi tror Gyllene Hornet!
Backe ner!
Fru Ulla vill ta en taxi!
Vilket knappast är  meningsfullt i Istanbuls blåa skymning eftersom trafiken är totalt igenkorkad och apostlahästarna är det snabbaste färdmedlet.

Gud ske lov!
- Allah!
Så fångar vi en spårvagn vår livlina i Istanbul, på Millet Caddesi, och når lyckligt hem till vårt charmfulla hotell Armada för dusch, kvällsspis och fredagsjazz i loungen.
Blir nog en liten rackare, jag menar Raki, till mezen på hotellets radiobar i kväll där Beth Marie underhåller med jazzig bluestrio!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande

© Thommy Sjöberg

Sofia Hagen Blues

Kistalight har varit i Istanbul några dagar - lång weekend med massor av kultur och intryck. I dag bara måste vi se Sofia Hagen säger fru Ulla! (Bild från Armada hotells takterrass vid Marmarasjön - Kistalight)

Så heter det inte säger Kistalight som ibland saknar sina elever men tar tillfället i akt och undervisar sin fru Ulla!
I Sverige har vi Martina Hagen ej att förväxla med kyrka och moské, här har vi Hagia Sofia, Den heliga visheten, världsarv och underverk som har överlevt stormakter som Romar, Bysans, Osmanska riket, fungerat som kristen kyrka, moské och i dag är det museum i det sekulära Turkiet.
Faktiskt passerar vi varje dag den magnifika öppna platsen med rester av Hippodromen från romartiden mellan Hagia Sofia och Blå Moskén, på vår väg ut för våra dagliga äventyr i Istanbuls myllrande och kaotiska värld.
Vägen upp på höjden går via Fritz the Cat liknande miljöer, sjömuren, hus som klättrar uppför kullen,  en blandning av gentrifierade kvarter, lyxhotell som trängs med risiga kåkar i träpanel - ryslig alparkitektur men med bedövande charm - troligen kåkar från den osmanska tiden, ruiner, renoverade bostäder, affärer, caféer och restauranger allt ackompanjerat av biltrafikens larm, det tutas i varje hörna och de är många, bröl från båtarna på ingång i Bosporen, böneutropen från Blå Moskén och gatuhandlarnas lockrop!
- Business as usual!
Kistalights redaktion får sällskap av tre vildhundar, sju katter som vi småpratar med, blir tilltalade av femton inkastare till just deras restaurang för lunch, erbjuds mattvisning och annat konsthantverk av minst fem fria entreprenörer på vår väg upp mot torget med den sötaktiga doften från nyrostade kastanjer och de himmelska monumenten.
Kistalight som har en viss social talang och gärna småsnackar känner sig ungefär som en gammal So-lärare som går genom korridorerna på Spånga High utan att ha rättat läxförhören!
Mjau för Fritz the Cat kvarter!
Visst hann vi med både Sofia Hagen, jag menar Hagia Sofia och Blå Moskén även om det var på hemresedagen, det regnade och vi fick äta lunch på McDonalds.

Pssst Pedagogisk blänkare från Svenne Light! Bild Thommy Sjöberg
Grabbar, tjejer och fru Ulla!
Sofia Hagen jag menar Hagia Sofia är en mäktig upplevelse den höga kupolen (56 m) med en diameter på 32 meter i toppen. Underverket kompletteras av två halvkupoler - utsidan. Kupolen stöttas av 40 valvribbor och bärs upp av fyra massiva pelare. Kring valvribbornas välvda kupol sitter fönster som tillsammans med Hagia Sofias övriga fönster skapar de ett dunkelt komplext vackert ljusflöde när man går runt i muséet.
Det heliga ljuset?
Vi säger bright på Kistalight!
Bakom det arkitektoniska mästerverket, som kröner antikens byggnadskonst, stod två herrar, Isidoros och Anthemius, den ene arkitekt och byggare den andre matematiker. Det gällde att få en balans och hållbarhet i proportionerna mellan kupolen och de bärbara väggarna i den av kejsare Justinianus beställda heliga skapelsen.

Hagia Sofia byggdes under fem år, en märkvärdig prestation, och stod klar under det tidiga Bysantiska väldet 537 och utsmyckades med mosaiker och klassiska bilder från kristendomen. Bilder som vi känner igen från den svenska skolans läroböcker i Religion på högstadiet i kapitlen om den ortodoxa kyrkan.
 Efter Osmanska rikets övertagande 1453 användes kyrkan som moské och utsmyckades med ornament och citat från Koranen. Ironiskt nog kom den kristna kyrkan Hagia Sofia att bli förebild för byggandet av en rad av moskéer  i Osmanska riket. Moskéer som i dag räknas som mästerverk inom byggnadskonsten.
 Från 1934 i det sekulariserade Turkiet, Atatürks styre, är Hagia Sofia ett museum som vittnar om  tre stora imperier, Romarriket som delades och här i den östra delen blev Bysans, en period på omkring 1000 år, och det Osmanska imperiet som varade i nästan 500 år. Historien är ständigt närvarande i centrala Istanbuls gamla stadsdelar som en lite vemodig, hüsün, skyline (silhuett) kring Bosporen, Gyllene hornet och Marmarasjön och vittnar om forna glansdagar och imperier i myllret bland människor och kaoset i trafiken.

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande

© Thommy Sjöberg

Poesi på en dag - 2014

Kistalight har deltagit i Poesi på en dag. Författares Bokmaskin som gör en kulturgärning varje år när de bjuder in hugade författare att delta med sina dikter i en poesiantologi.
Skriva och egen bokutgivning är det en ny folkrörelse i Sverige i dag?
Hur som helst ringlar kön mitt på dagen hos Bokmaskinen, panchisar, indieförfattare, ungdomar - träffar faktiskt en gammal elev, diktare med handskrivna poem, de med datautskrifter och Kistalight med poem på sticka.
Betraktas då som modern!
Men säger vi borde inte alla dikter i dag ligga i Molnet?
Vi deltar med våra Twitterflöden Dessa cykelturer när dimman har lättat som ser ut som fem stycken verser av poesi men som är formade av fem mikrobloggar.
Var av några är exakt på 140 tecken!
Från början var innehållet tänkt som en essä över havets horisont och fantasins gränser på Norra Öland, hägringar och luftspeglingar över Smålandskusten, sockersöt idyll och akvarellmålning vid Neptuni åkrar och funderingar över tidens gång, geologi och strandvallar.
Sedan kokades texten ner till fem mikrobloggar!
Gångbar berättarteknik?
Det får läsaren avgöra!

Dessa cykelturer när dimman lättat
September när jag hämtar tidningen vid kustlinjen
Tröttnar aldrig på det blå blänket mellan tallarna

I norr Tokenäs, Kroken och Neptuni Åkrar
Aldrig så trolskt som en tidig höst
Oxeln ovan Landborgen en berättelse i disig ockra

De fem sjöbodarna på rad, Blå Jungfrun i fonden
En doft av idyll, en fälla, för målare i akvarell
Hägringar över öarna längs Smålandskusten

Strandvallar som geometriska former,  spår efter Inlandsisen
smak av Yoldia och Litorinahavet, Östersjöns olika stadier 
Poesi för en lärare

Havets horisont en möjlighet för fantasin
På försommaren blommar blåelden
som fläktande flaggspel i den karga kalkflisen

 

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande

© Thommy Sjöberg

Nina Bouraoui Lumiere

I väntan på nobelpristagaren Patrick Modianos titlar (nytryck) har  Kistalight hittat fram till Nina Bouraoui på Grate bokförlag. Vi har läst Kärlekens geografi och Våra kyssar är avsked. Ett lyriskt och självbiografiskt författarskap som är spännande att upptäcka. Kistalight lånar böckerna på Kulturhusets bibbla från hyllan med modern litteratur.
 Visst är det en modern författare, Nina Bouraoui, hon är stil och formmedveten. I våra kyssar... använder hon en tillsynes hoppande kronologi mellan förr och nu som i slutet knyts ihop i nutid. Stilen är lyrisk. De korta tidsfragmenten funkar som vackra ibland skarpa prosadikter. Med texter likt prosapoem som Marilyn Paris 1990, Stranden Roquebrune 2000, En tjej i Provincetown 2002 - En bild i hennes amerikanska resa, En teckning av Picasso Paris och Sasha 2009. Titlar som fungerar som sociala markörer!


 Nina Bouraoui gillar tjejer. I Våra kyssar är avsked skulle man kunna säga att hon hittar en form, lyrisk fragmentarisk stil, för att berätta historien hur hon finner sin väg och utforskar sina känslor.
I Kärlekens geografi gillar Nina en betydligt yngre man.
Inget fel i det!
 Något hon inte tycker sig behöva kommentera, att han P. är man alltså, däremot funderar hon en hel del på deras, 16 år, åldersskillnad. Nina och P. hittar fram till varandra via nätet, ligger i tiden, Nina som från början känner en viss skam över surfandet och kikandet (lämnar det spår?) på P.s hemsidor. När de får kontakt, IRL (In Real Life) blir det en intensiv kärlekshisoria. Nina Bouraoui beskriver och reflekterar över deras möten i filosofiska och lyriska vändningar. Det blir en levande Parisskildring där gator och parker blir tyngdlösa i en sorts kärleksrus. Jardin de Luxemburg svävar förbi i ett lätt luftigt skimmer och besvarar deras gåta - en kärlekens geografi - se bild ovan! Möjligen skulle man kunna invända att Nina Bouraoui är mer förälskad i förälskelsen än i P. Idén och funderandet över kärleken tar över vilket fungerar för de är Särbos (modernt även det) hon i Paris och P. i Lausanne. Någon gång har Nina rent av inte tid att träffas - hon måste skriva. Resorna mellan Paris och Lausanne med Hjärtexpressen, linjens tåg illustreras med ett hjärta, blir poetiska resor genom Bourgognes vingårdarna mot Dijon, passagen genom Jurabergen, och målet Lausanne vid Lac Leman med Alperna i fonden och Kistalight upptäcker att Schweiz ligger sydöst om Paris.
Nina B skriver Kärlekens geografi i ett enda stycke (andetag), hon är kär och modern, förutom ett kort bit där hon citerar ett brev från P. mindre än en sida.
De sociala markörerna i boken, livsstil, är tydliga och fungerar som ett kitt mellan dem. De klär sig i diskret smakfullt väl valda märkeskläder. Speciellt P. som går sista året på en högre akademisk konstnärsutbildning och väljer att göra en installation med ett speciellt slutet rum.
 - En cell!
Symboliskt för kärleken eller var det IRL?
P. som i framtiden vill leda och organisera konst och utställningar framför att verka som fri konstnär. Nina B. tycker att han har talang med sin konst teckningar, broderier, och sin installation. Han bränner även en CD med  musikverk som illustreras av hennes dagboksanteckningar.  Ett viktigt inslag, hög intensitet där, är alla besök på olika moderna konstutställninga från Musée des Arts Decoratifs i Paris till museet La Fondation de l'Hermitage i Lausanne. Koncept och installationer - nästan namedropping där!
 De ingår i det finkulturella kretsloppet, lever genom konsten, och boken avslutas med att paret åker tåg till Venedigs konstbiennal.
Betyg för böckerna Fem konceptuella konstverk av fem

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande

© Thommy Sjöberg

Bob Dylan, Lighthouses, Amanda Jensen and Halloween

Today in Rock History – October 31st 1964

Today we are a little bit nostalgic and listening to when Bob Dylan performs a Halloween concert at New York’s Philharmonic Hall on October 31, 2014. CBS is recording the show for a possible live album. Dylan shows off a new composition: for example This is called A Sacrilegious lullaby in D minor he announced before beginning one of the first public performances ever of Gate of Eden.

Blev aldrig något Livealbum där för femtio år sedan! Bob var redan på väg någon annanstans i sin konstnärliga och artistiska utveckling men spår av det ser, hör man, på inspelningen. Istället blev det åtskilliga år senare volym nr 6 i Bob Dylans The bootleg series The historic Halloween consert. Det är en glad avspänd, fnittrig Bob, som småpratar med sin publik och sjunger, fyra sånger tillsammans med Joan Baez.  Vad snygg hon var Joan Baez - kan Kistalight uppleva när man kikar i och läser det medföljande häftet som hör till den lilla boxen. På andra bilder är Bob tillsammans med John Hammond och Peter Yarrow på tidstypisk New York gata. Producenten John Hammond på CBS som trodde på Dylans talang och introducerade gamla bluesartister för honom.På flera bilder finns förstås Joan Baez, John Sebastian, Jack Elliot och Allen Ginsberg är andra som skymtar förbi. Från New York Times finns en historisk recension av föreställningen skriven av Robert Shelton. Det är en insiktsfull recension som uppfattar storheten i de nya sånger som presenteras;  It´s All right Ma och Gates of Eden. Shelton benämner dem som episk poesi och demoniska visioner av en sensitiv modern musikalisk poet.

 Årets Säsong av Så mycket bättre har kört igång, en av Kistalights verkliga favoriter, om programmet har vi skrivit förr här på bloggen och blivit entusiasmerande - underbar tanke att andra tolkar dina texter och musik.
Ett sätt skapa nytt liv och dimensioner till en låt.
i går var det Amanda Jensens tur att vara värd och bli tolkad. 

Kistalight gillar verkligen, älskar, Amanda Jensens sånger och texter, sällan har en Idoldeltagare gjort större intryck med sina tolkningar av världsschlagers som Hallelujah och Suspicous mind. Igår överaskade hon med sina lekar, uppgifter, och att hon är en entusiast när det gäller fyrar och att hon är medlem i Svenska Fyrsällskapet
Wow säger vi på Kistalight som älskar allt som sprider ljus! 
Vi trycker direkt på Gillaknappen för Swedish Lighthouse Society!

Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Moderna museet: 

© Thommy Sjöberg

Tweet