Thommy med Th tillsammans med Agent 009 från Hollywood Dog! En favorit på Kistalight!Vi gör som vi har gjort förr - skålar in det nya året i Kista och önskar alla bloggare och läsare!
ETT GOTT NYTT ÅR!
Gäller då läsning!
Så här skrev vi i början av år 2013!
En annan bok som står halvläst i bokhyllan är Salmon Rushdies Bookervinnande Midnattsbarnen.
Dags för nya nappatag med den i år! Läs året som var!
Midnattsbarnen har dessutom blivit vald av läsarna till den bästa Bookervinnaren någonsin. Salmon Rushdie delar Marcel Prousts öde säger många - hans böcker får oerhört mycket beröm men få har läst dem i sin helhet.
Kistalight läste i alla fall Satansverserna här om året.
Ytterligare en ej avslutad bok från bokhyllan får bli Stig Dagermans reportageklassiker Tysk höst.
Plus varför inte en nyutkommen bok med den fantasieggande titeln Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky. Boken tycks ha haft strykande åtgång och är för närvarande slutsåld!
Nog med löften nu - läsning ska också vara lustfylld och spontan!
Så lät det alltså i början av året!
Uppdraget, nyårslöftet, är avklarat, böckerna ovan är lästa minus Montaigne och om några blev det också bloggar! Se Atlas över avlägsna öar Judith Schalansky och Tysk höst Stig Dagerman!
Nu är det dags för årets nyårslöften när det gäller läsning!
En ska absolut vara en riktig klassiker!
Jag väljer Moby Dick av Herman Melville i en Penguin upplaga som står, småläst, i bokhyllan. En upplaga med introduktion och kommentarer och på originalspråket. Klart att vi läst Melvilles klassiker tidigare i någon sorts pojkboksversion men här blir det en rejäl utmaning med Melvilles magiska valjakt i ursprunglig språkdräkt och med vilken inledning!
Call me Ishmael!
Some years ago - never mind how long precisely - having little or no money in my purse, and nothing particular to intrest me on shore.
I thought I would sail about a little and see the watery part of the world.
Nästa nyårslöfte!
Vi öser på med Alice Munro! Väljer hennes senaste novellsamling Brinnande Livet - bra att börja med säger ständige sekreteraren Peter Englund! Vi måste erkänna att vi inte läst Munro ändå älskar vi kortprosa och det lilla formatet på Kistalight trots att vi envisas med att läsa tegelstenar!
Montaignes essayer får vi bakläxa på eftersom vi bara läser samlingen när vi åker tunnelbana och det gör vi inte så ofta även om vi känner oss som förortens Montaigne är vi inte riktigt klara med hans essäer Del 1.
Den unga generationen bara ska vara med!
Vi väljer Justine Levy Inget allvarligt från Sekwas förlag. Justine som mest skriver självbiografiskt om sin ej riktigt förutsägbara mamma som försvann i hennes barndom men dyker upp, återuppstår, som cancersjuk kvinna när hon blivit vuxen.
Vi får inte glömma något från den svenska horisonten vi kör lite Jiddish från Stockholm Söder med Kaddish på motorcykel av Leif Zern.
Nog med löften nu!
Valet av läsning ska vara lustfyllt och spontant!
Gott Nytt Läsår från Kistalight!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Kistalight Adresses
▼
Tuesday, December 31, 2013
Monday, December 30, 2013
Postmodernism Light US-Version
Now the piece from yesterday - for our readers from USA - same model as before but in another shape! Special welcome to our wievers from USA. They are three times so many as swedish visitors this week! This is also an assignment (half of 3A task) in my course Digital Photography and Image Theory.
Are you real asked Robert Heinecker in 1966 in an acclaimed essay on a series of double- exposed images from glossy american magazines.
Here he is represented with a work from an installation in 2011 by Friedrich Petzel Gallery in New York.
The picture could conceivably be part of any fashion magazine at any time if you do not look closely at it. Here are typical postmodernist traits possibly with more humor and warmth, male gaze perhaps, than at the Moderna in Stockholm with current Cindy Sherman.
If we look closely at the long-legged model, one can discern a gun in her right hand, down around her left ankle winds an exotic reptile from the mysterious bag as a costume jewelery around the ankle and the blouse is more than undone. Violence, sex and creeping scary threat in response to the polished surface of the chic and wealthy gallery environment.
Typical postmodern move (reason) said Andy Grundberg in his essay The Crisis of the Real from 2003.
Is postmodernism a sum of all modernism but was reused in a new ironic, critical or ideological context, he asks?
Andy Grundberg argues that postmodernism in photography reflects our time (since 1970) and its conditions, and is completely different from postmodernism in architecture (structuralism there), dance, music and literature.
By rows of artists, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samura , William Wegman , David Haxton , Robert Cumming and David Hockney in the 1970s used the photograph as a medium was the photographer changed to an artist, an example of postmodernism, something similar was true even for Cindy Sherman who went from photography to art photo.
Andy Grundberg look at Cindy Sherman art as a separation between style and meaning, image and text, object and intention and her Untitled Filmstills are a series of masks from film noir, film- world imagery, television, fashion, photography and advertising that corresponds to the 1950s poststructuralist portraits.
In conclusion, Andy Grundberg sees postmodernism more as a question of how one perceives the world than a matter of style. What postmodernist art teaches us is that things have been consumed. That we are at the end of an era and we are all prisoners in what we see. An endless hall of mirrors as a place where we all are images of Cindy Sherman's world.
© Thommy Sjöberg
Here he is represented with a work from an installation in 2011 by Friedrich Petzel Gallery in New York.
The picture could conceivably be part of any fashion magazine at any time if you do not look closely at it. Here are typical postmodernist traits possibly with more humor and warmth, male gaze perhaps, than at the Moderna in Stockholm with current Cindy Sherman.
If we look closely at the long-legged model, one can discern a gun in her right hand, down around her left ankle winds an exotic reptile from the mysterious bag as a costume jewelery around the ankle and the blouse is more than undone. Violence, sex and creeping scary threat in response to the polished surface of the chic and wealthy gallery environment.
Typical postmodern move (reason) said Andy Grundberg in his essay The Crisis of the Real from 2003.
Is postmodernism a sum of all modernism but was reused in a new ironic, critical or ideological context, he asks?
Andy Grundberg argues that postmodernism in photography reflects our time (since 1970) and its conditions, and is completely different from postmodernism in architecture (structuralism there), dance, music and literature.
By rows of artists, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samura , William Wegman , David Haxton , Robert Cumming and David Hockney in the 1970s used the photograph as a medium was the photographer changed to an artist, an example of postmodernism, something similar was true even for Cindy Sherman who went from photography to art photo.
Andy Grundberg look at Cindy Sherman art as a separation between style and meaning, image and text, object and intention and her Untitled Filmstills are a series of masks from film noir, film- world imagery, television, fashion, photography and advertising that corresponds to the 1950s poststructuralist portraits.
In conclusion, Andy Grundberg sees postmodernism more as a question of how one perceives the world than a matter of style. What postmodernist art teaches us is that things have been consumed. That we are at the end of an era and we are all prisoners in what we see. An endless hall of mirrors as a place where we all are images of Cindy Sherman's world.
© Thommy Sjöberg
Sunday, December 29, 2013
Postmodernism Light
Are you
real frågade Robert Heinecker redan 1966 i en uppmärksammad essä om en serie med dubbelexponerade bilder
från glättiga amerikanska magasin. Här är han representerad med ett verk från en
installation 2011 från Friedrich Petzel Gallery New York.
Bilden skulle kunna tänkas
ingå i vilket modemagasin som helst om man inte tittar närmare på den. Här
finns typiska postmodernistiska drag möjligen med mer humor och värme, manlig
blick kanske, än hos den på Moderna i Stockholm aktuella Cindy Sherman. Tittar vi närmare på den långbenta modellen
kan man urskilja en pistol i höger hand, nere kring hennes vänstra vrist
slingrar en exotisk reptil från den mystiska väskan likt en bijouteri kring ankeln och blusen är mer än
uppknäppt. Våld, sex och krypande skrämmande hot som svar på glättig yta och
chic välbeställd gallerimiljö.
Typiska postmodernistiska drag resonerar Andy
Grundberg i essän The Crisis of the real från 2003.
Är postmodernism lika med summan av all modernism men återanvänt i ett nytt ironiskt, kritiskt eller ideologiskt sammanhang frågar han?
Är postmodernism lika med summan av all modernism men återanvänt i ett nytt ironiskt, kritiskt eller ideologiskt sammanhang frågar han?
Andy
Grundberg menar att postmodernism inom fotografi reflekterar vår tid (efter
1970) och dess förhållanden och är väsensskilt från postmodernism inom
arkitektur (strukturalism där), dans, musik och litteratur.
Genom att
rader av konstnärer, Rauschenberg, Ed Ruscha, Lucas Samuras, William Wegman,
David Haxton, Robert Cumming och David Hockney under 1970-talet använde fotografiet som ett medium
förändrades fotografen till en artist något liknande
gällde även Cindy Sherman som gick från fotografi till konstfoto.
Andy
Grundberg ser hos Cindy Sherman en separation mellan stil och mening, bild och
text, objekt och intention och hennes Untitled Filmstills (fotografier i Hitchcockstil) är en serie av masker, från film
noir, filmvärldens bildvärld, TV, mode, foto och reklam som korresponderar till
1950-talets poststrukturalistiska porträtt.
Avslutningsvis
ser Andy Grundberg postmodernismen mer som en fråga om hur man uppfattar
världen än en fråga om stil. Vad
postmodernistisk konst lär oss är att saker och ting har förbrukats. Att vi är
i slutet av en era och att vi alla är fångar i vad vi ser. En ändlös
spegelsal som en plats där vi alla är bilder som i den nu Sverige aktuella Cindy Shermans och hennes värld från utställningen på Moderna Museet i Stockholm.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om Moderna Museet:
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Monday, December 23, 2013
God Jul från Kistalight!
Dags för julklappar - med tips från Kistalight!
Tillsammans med vår idol,
förebild och chefsideolog Carl Bertil Jonsson
önskar vi alla en God Jul!
Att ta från de rika och ge till de fattiga!
Här två hårda tips från Kistalight!
Hårda njaa... om du kör nya Kymlingelänken ner i svängen bort mot Kista, Driving through Kymlinge lane, i Jul eller Nyårstid, kan du alltid lyssna på en Julbit fån Kistalight innan du bestämmer dig för våra två mjukhårda klappar!
There´s a guy works down the chip shop swears he´s Elvis
Tillsammans med vår idol,
förebild och chefsideolog Carl Bertil Jonsson
önskar vi alla en God Jul!
Att ta från de rika och ge till de fattiga!
Här två hårda tips från Kistalight!
Hårda njaa... om du kör nya Kymlingelänken ner i svängen bort mot Kista, Driving through Kymlinge lane, i Jul eller Nyårstid, kan du alltid lyssna på en Julbit fån Kistalight innan du bestämmer dig för våra två mjukhårda klappar!
There´s a guy works down the chip shop swears he´s Elvis
Kistalight på spaning...
- CV från Kistalight
- Bara klicka på ovan och beställ eller läs vidare!
- Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor
- Andrabloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
- ©Thommy Sjöberg
Tuesday, December 17, 2013
Lisbet Salander come back
Stieg Larssons "Millennium"-serie får en fortsättning. David Lagercrantz, som skrev "Jag är Zlatan", gör en fjärde fristående del. Skriva om Salander världens utmaning säger han! Kistalight instämmer - starka karaktärer lever sitt eget liv och vi rekommenderar våra essäer på Smashword där både fröken Salander och David Lagercrantz får nytt liv! Essän om Zlatan är för dagen något upphottad! Bilden av Lisbet Salander lever också vidare hos många unga bildkonstnärer (Berit Sinnermark och Crystal Suki) - hos
Sinnermark får hon samsas med August Strindberg och ellen Key hm...hm - intressant!
Price: Free!
Download Add to your library
Essäerna ovan är på prov, helt enkelt en
test från Kistalight,
hur det fungerar att trycka upp våra
bitar digitalt.
Smashwords publiceringsprogram som vi
använder är gratis
och har hemmaadress i Los Gatos, California i Santa Clara
Valley.
Faktiskt går det även utmärkt att
publicera svenska texter på
Smashword upptäckte vi efter
att ha försökt passa in
vår Stieg Larsson bit där. Det går inte
att vara
outside the box när du levererar till de
här programmen!
Nej här gäller att passa in i formaten -
ett himla
trixande och gnetande för Kistalight
alltså!
Blir just ingen ordning på formaten här
heller!
Måste in i HTML programmet!?
Men digitala essäer blir det!
Ladda ned vettja!
Du kan välja format från fri view, till
PDF
eller till din iPad, iPhone eller Kindle
om du har det.
Just nu över 100 nedladdningar In the
footsteps...
Lycka till!
Varför inte kika in på Kistalights
Twitter när du
ändå är i farten!
Kobra - http://t.co/WSjwaIS9Ha #playtips via @svtplay
Se även vår 3 år gamla blogg! http://t.co/6EW8sRHHSk
Thommy Sjöberg (@Kistalight) 18 december 2013
Se även vår 3 år gamla blogg! http://t.co/6EW8sRHHSk
Thommy Sjöberg (@Kistalight) 18 december 2013
Saturday, December 14, 2013
Pisa Light - fritt fall
Länge trodde Kistalight att PISA-undersökningen hade något med Pisa och fritt fall att göra! Ni vet spännande vetenskapliga och pedagogiska undersökningar med rötter i renässansen och Galilei! Bild Love Sjöberg Kistalight
Här är i alla fall redaktionen på plats vid lutande tornet Torre Pendente i Pisa för närstudier!
Klart vi stöttar varandra i en klassisk posé!
Plus varför inte med en pedagogisk skiss!?
Eftersom jag är en mycket nöjd pensionär efter mer än 30 år på grundskolans högstadium får det bli en lättviktig fråga omkring alarmrapporterna efter den senaste PISA-undersökningen om den svenska skolan.
Förresten!
Svenska skolan finns den?
I all fall om man menar den svenska grundskolan!
Klart vi har fria skolval, friskolor och kommunala skolor och grundskolans idé om en skola för alla lever kvar. Den svenska grundskolan som genomfördes fullt ut 1962 har egentligen alltid varit föremål för kritik.
Både när det gäller ordning, innehåll och som kunskapsförmedlare.
Kistalight som i allt väsentligt är en produkt av svenska utbildningsreformer, första generationens student och akademiker, tog helt enkelt tillvara den möjlighet (breddning) av utbildning som genomfördes på 1960 och 70-talet. Den pedagogik som då erbjöds hörde hemma i de gamla realskolornas och läroverkens tid. Adjunkter i kostym och mycket kunniga akademiska kvinnliga lärare skötte undervisningen med stor känsla för balansen mellan färdighetsträning, fakta, förståelse och att skolarbete innebär repetition och att vi alla genomgår en kognitiv utveckling under tonåren.
Nåja den fanns monsterlärare även på den tiden!
Kistalights teori är nu att skolreformer är trögrörliga skapelser (som att navigera supertankers!!) och att det är först nu som skolvärldens dinosaurier (vi) som är på väg ut ur den gamla realskolans hägn, allt sitter i väggarna, inte blivit ersätta med en hållbar realistisk pragmatisk utbildningsstrategi.
Obs detta är menat som en liten mild kunskapsironi!
Istället pekar vi på skolans strukturella problem, se ovan med kommunalisering, fria skolval och friskolor, läraryrkets status.
Vi som var första generationens akademiker utbildade oss ofta till lärare för lärare var de enda akademiker vi hade mött och som kunde vara våra förebilder.
I dag samhällsförändringar med ökad segregation och att eleverna känner sig främmande för skolans mål och mening.
Fritt fall alltså!
Ändå lever vi i ett kunskapssamhälle!Google och allt finns på nätet!
Är skolan är någon annanstans?
Är den svenska grundskolan också en lutande skapelse?
Även om PISA-undersökningen, Programme for International Student Assessment, är någonting helt annat!
Jag är inte säker på att framtidens hightech behöver pluggskolorna i Asien förmågor för sin utveckling men älskar idén att det är häftigare med en doktorsexamen i teknik eller vilket ämne som helst än en statusbil som Audi eller BMW! Det är klart att man behöver en hyfsad akademisk nivå för att kunna utveckla sin forskning och teknik.
Så det så!
Varför inte läsa några bitar ur CV från Kistalight!
Obs mild satir här!
I bästa fall med några smulor didaktik!
- Digital... Digilej... Digitell
- Kistalight har absolut ingenting emot att stå på listor
- Hey...hey...hey - Jag jobbar också på Volvo IT!
- Undervisning är det som pågår medan vi sysslar med annat!
- Tid för reflektion - Sommaren är kort!
- Välkommen på seminarium för unga forskare
- Absolut vill vi vara inkluderande lärare
Är den svenska grundskolan också en lutande skapelse?
Även om PISA-undersökningen, Programme for International Student Assessment, är någonting helt annat!
Jag är inte säker på att framtidens hightech behöver pluggskolorna i Asien förmågor för sin utveckling men älskar idén att det är häftigare med en doktorsexamen i teknik eller vilket ämne som helst än en statusbil som Audi eller BMW! Det är klart att man behöver en hyfsad akademisk nivå för att kunna utveckla sin forskning och teknik.
Så det så!
Saturday, December 07, 2013
Lunch with a view med Kistalight
Amerikas mest efterfrågade fotografi! Lunch with a view! Såg K-Special här om kvällen - vilken historisk berättelse. Den amerikanska drömmen uppflugen på en järnbalk under Den stora depressionen! Bara att klicka på bilden så får du en liten filmsnutt och fina vyer över Central Park och Hudson river.
Fegt med säkerhetslina?!
Fotot är från 1932 - det är tuffa tider för New Yorks immigranter. Irländare, tyskar, polacker, skandinaver och andra etniciteter hade en tuff tillvaro i kampen för att överleva och lyckas.
I Chicago var det framförallt svenskarna och andra skandinaver som byggde skyskraporna Downtown kring the Loop.
En bortglömd etnisk grupp på balken är Mohawks från Caughnawagas vid St Lawrencefloden i Quebec i franska Canada. En grupp byggnadsjobbare som ofta anlitades på höga höjder på skyskrape och brobyggen. De tycktes sakna något i generna som gjorde att de uppträdde som smidiga stengetter, agile goats, si så där 250 meter över marken.
En legendarisk samtida journalist, 1930-tal, var Joseph Mitchell från magasinet The New Yorker som skrev ett mycket läsvärt reportage om just den etniska gruppen, The Mohawks in high steel - från samlingen Up in the old hotel. Genom stålkonstruktions byggena, som gjorde det möjligt att bygga på höga höjder - så var speciellt Mohawkerna ovärderliga med sina arbetsgäng och de kom att utgöra spetsen (raising and riveting gangs) vid själva monterandet av järnbalkarna. Möjligen skymtar de i K-specials film - se de som svingar sig upp och ned på stålbalkarna med hjälp av rep - likt stengetter. Tack vare mohawkerna insatser som järnbalksjobbare på Manhattan kom de med sina familjer att bilda en liten koloni i Brooklyn.
Problemet var att mohawkerna kunde dra oavsett tidpunkt. Vid lunch kunde gänget lägga ned sina verktyg packa sina väskor och försvinna ut på den amerikanska kontinenten. Buffalon som sjunger på prärien, indiansk musik som ljuder i själen eller drömmen om ett annat bättre, mer betalt jobb på Golden Gate bron i Californien?
Sånt är problematiskt i vår lutheranska värld!
De stora bolagen Bethlehem, American Bridge, Lehigh Structural Steel Company med flera där mohawkerna ändå var med och där deras kunnande och förmåga till arbete med stålbalkarna på höga höjder utnyttjades i rader av kända byggen, RCA, Empire State, Daily News, Waldorf Astoria - building, George Washington Bridge och Henry Hudson Bridge för att nämna några.
Några som skymtar där uppe bland balkarna på bygget är våghalsiga fotografer. Stora kameror med blixtar, fördröjd exponering och glasplåtar i fodral på ryggen till filmerna. Under 1930-talet och Den stora depressionen växte det fram en typ av dokumentär fotografi i USA. Tuffa arbetsmiljöer, ruffiga bostadskvarter och farmarna på landsbygden i Mellanvästern och deras fattigdom kom att dokumenteras av professionella fotografer med konstnärliga ambitioner. Under Franklin D Roosevelts New Deal kom rent av fotografer att anlitas med uppdrag av ett speciellt departement FSA.
En fotograf i den dokumentära traditionen är Lewis Hine som rent av specialiserade sig på arbetarskildringar som hyllade arbetet i sig och publicerade en fotobok, bildessay, om arbetet och byggandet av Empire State Building, Men at work: Photographic study of Men and Machines 1932. Vill du se mer hisnande bilder bara att klicka in sig på Twistedsifter och se bilder på Empire State building under construction.
Säger Kistalight som själv fick ett hyfsat höghöjdserbjudande sommaren 1971 när jag jobbade på kvarter Garnisonen. Erbjudandet att underhålls måla och bättra på (färg) tornet på Riddarholmskyrkan! Bra betalt - machostatus men jag avböjde och tackade artigt nej!
PS Har du inte sett Lunch 250 m över marken ännu?
Skynda 22 dagar kvar!
Kistalight har gjort lite egen källforskning hemma vid köksbordet och hittat fotografen Charles C. Ebbets som troligen tog bilden Lunchtime on a skyscraper. I filmen drivs tesen att männen på balken är anonyma, ett berättargrepp, för att höja intresset och att så många har en relation till bilden. Två identifieras faktiskt i filmen som irländare - se nr 1 och 11. Tre stycken omnämns i filmen och identifieras genom andra foton som togs samma dag. Faktiskt är två av männen svenskar nr 5 och 6 enligt Wikipedia, Albin Svensson och John Johansson från Backagård i Halland han med ciggen, Albin lär ha varit vindögd - inte så kul att springa på balkar då 250 m över marken. Tre stycken har identifierats som mohawker enligt deras community (Wigwam bar!) i Boerum Hill Brooklyn.
Lust att se mer höjder, machomän och ta del av mohawkernas historia - se "High Steel"!
Har passat på att läsa om The Mohawks in High Steel av Joseph Mitchell. En feature artikel som har allt - ett fantastiskt reportage med hisnande detaljerade beskrivningar av arbetet med nitar, bultar, bommar och svetsning på riktigt höga höjder men också en berättelse om mohawkernas historia, deras bosättningar, religion, mångkultur - flera språk de talade som engelska franska och irokesdialekter. Mitchells essä från 1949 är i sin komplexitet en modern historia som också är ett dokument över modern life med rotlöshet och en känsla av att inte höra hemma någonstans - ett öde som kunde drabba mohawkerna i Brooklyn New York.
Att redovisa och beskriva FSA är en liten deluppgift, assignment, för Kistalight i kursen Digital fotografi och teori på DSV SU och konsthögskolan i Stockholm som jag går på just nu så håll till godo! Redovisningarna är egentligen skrivna på engelska av undertecknad vilket färgar av sig på min text.
Men klart riktigt säker kan man inte vara!!!
Här kan du läsa Mitchells berömda reortage - Read about Mohawk Iron Workers in Up In the Old Hotel, the Mohawks in High Steel.
Dorothea Langes Migrant mother a nearly religious image of a poor Madonna and the child.
The function of the FSA in the 1930s
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg
Fegt med säkerhetslina?!
Fotot är från 1932 - det är tuffa tider för New Yorks immigranter. Irländare, tyskar, polacker, skandinaver och andra etniciteter hade en tuff tillvaro i kampen för att överleva och lyckas.
I Chicago var det framförallt svenskarna och andra skandinaver som byggde skyskraporna Downtown kring the Loop.
En bortglömd etnisk grupp på balken är Mohawks från Caughnawagas vid St Lawrencefloden i Quebec i franska Canada. En grupp byggnadsjobbare som ofta anlitades på höga höjder på skyskrape och brobyggen. De tycktes sakna något i generna som gjorde att de uppträdde som smidiga stengetter, agile goats, si så där 250 meter över marken.
En legendarisk samtida journalist, 1930-tal, var Joseph Mitchell från magasinet The New Yorker som skrev ett mycket läsvärt reportage om just den etniska gruppen, The Mohawks in high steel - från samlingen Up in the old hotel. Genom stålkonstruktions byggena, som gjorde det möjligt att bygga på höga höjder - så var speciellt Mohawkerna ovärderliga med sina arbetsgäng och de kom att utgöra spetsen (raising and riveting gangs) vid själva monterandet av järnbalkarna. Möjligen skymtar de i K-specials film - se de som svingar sig upp och ned på stålbalkarna med hjälp av rep - likt stengetter. Tack vare mohawkerna insatser som järnbalksjobbare på Manhattan kom de med sina familjer att bilda en liten koloni i Brooklyn.
Problemet var att mohawkerna kunde dra oavsett tidpunkt. Vid lunch kunde gänget lägga ned sina verktyg packa sina väskor och försvinna ut på den amerikanska kontinenten. Buffalon som sjunger på prärien, indiansk musik som ljuder i själen eller drömmen om ett annat bättre, mer betalt jobb på Golden Gate bron i Californien?
Sånt är problematiskt i vår lutheranska värld!
De stora bolagen Bethlehem, American Bridge, Lehigh Structural Steel Company med flera där mohawkerna ändå var med och där deras kunnande och förmåga till arbete med stålbalkarna på höga höjder utnyttjades i rader av kända byggen, RCA, Empire State, Daily News, Waldorf Astoria - building, George Washington Bridge och Henry Hudson Bridge för att nämna några.
Några som skymtar där uppe bland balkarna på bygget är våghalsiga fotografer. Stora kameror med blixtar, fördröjd exponering och glasplåtar i fodral på ryggen till filmerna. Under 1930-talet och Den stora depressionen växte det fram en typ av dokumentär fotografi i USA. Tuffa arbetsmiljöer, ruffiga bostadskvarter och farmarna på landsbygden i Mellanvästern och deras fattigdom kom att dokumenteras av professionella fotografer med konstnärliga ambitioner. Under Franklin D Roosevelts New Deal kom rent av fotografer att anlitas med uppdrag av ett speciellt departement FSA.
En fotograf i den dokumentära traditionen är Lewis Hine som rent av specialiserade sig på arbetarskildringar som hyllade arbetet i sig och publicerade en fotobok, bildessay, om arbetet och byggandet av Empire State Building, Men at work: Photographic study of Men and Machines 1932. Vill du se mer hisnande bilder bara att klicka in sig på Twistedsifter och se bilder på Empire State building under construction.
Säger Kistalight som själv fick ett hyfsat höghöjdserbjudande sommaren 1971 när jag jobbade på kvarter Garnisonen. Erbjudandet att underhålls måla och bättra på (färg) tornet på Riddarholmskyrkan! Bra betalt - machostatus men jag avböjde och tackade artigt nej!
PS Har du inte sett Lunch 250 m över marken ännu?
Skynda 22 dagar kvar!
Kistalight har gjort lite egen källforskning hemma vid köksbordet och hittat fotografen Charles C. Ebbets som troligen tog bilden Lunchtime on a skyscraper. I filmen drivs tesen att männen på balken är anonyma, ett berättargrepp, för att höja intresset och att så många har en relation till bilden. Två identifieras faktiskt i filmen som irländare - se nr 1 och 11. Tre stycken omnämns i filmen och identifieras genom andra foton som togs samma dag. Faktiskt är två av männen svenskar nr 5 och 6 enligt Wikipedia, Albin Svensson och John Johansson från Backagård i Halland han med ciggen, Albin lär ha varit vindögd - inte så kul att springa på balkar då 250 m över marken. Tre stycken har identifierats som mohawker enligt deras community (Wigwam bar!) i Boerum Hill Brooklyn.
Lust att se mer höjder, machomän och ta del av mohawkernas historia - se "High Steel"!
Har passat på att läsa om The Mohawks in High Steel av Joseph Mitchell. En feature artikel som har allt - ett fantastiskt reportage med hisnande detaljerade beskrivningar av arbetet med nitar, bultar, bommar och svetsning på riktigt höga höjder men också en berättelse om mohawkernas historia, deras bosättningar, religion, mångkultur - flera språk de talade som engelska franska och irokesdialekter. Mitchells essä från 1949 är i sin komplexitet en modern historia som också är ett dokument över modern life med rotlöshet och en känsla av att inte höra hemma någonstans - ett öde som kunde drabba mohawkerna i Brooklyn New York.
Att redovisa och beskriva FSA är en liten deluppgift, assignment, för Kistalight i kursen Digital fotografi och teori på DSV SU och konsthögskolan i Stockholm som jag går på just nu så håll till godo! Redovisningarna är egentligen skrivna på engelska av undertecknad vilket färgar av sig på min text.
Men klart riktigt säker kan man inte vara!!!
Här kan du läsa Mitchells berömda reortage - Read about Mohawk Iron Workers in Up In the Old Hotel, the Mohawks in High Steel.
Dorothea Langes Migrant mother a nearly religious image of a poor Madonna and the child.
The function of the FSA in the 1930s
FSA
,farmers security organization, var en del Franklin Delanos Roosevelts New Deal
och ett av flera program för att motverka följderna av Den stora depressionen.
Se massarbetslöshet efter den stora börskraschen på Wall Street 1929, industrins
överproduktions kris, även jordbrukets överproduktion och farmarna i
Mellanvästern och på de stora slätterna som drabbades av torka, vinderosion och
missväxt av så kallade Dust Bowls. New Deal omfattade inte bara stora
offentliga satsningar som att bygga vägar, broar, dammar för elkraft etcetera
utan även satsning på kultur som teater, konst, litteratur och som vi här tar
upp satsningar på film och fotografi som kom att sortera under en organisation
som kallades FSA Farmers Security Organisation.
En fotojournalistik utvecklades här, ”introducera Amerika för amerikanerna”, fotoessäer, med rötter hos fotografer som Alfred Stieglitz – urban realism i New York kring förra sekelskiftet (1900) och den danskättade Jacob Riis Flashes from the slum – sent 1800-tal, även han i New York på Lower East Side på Manhattan.
En fotojournalistik utvecklades här, ”introducera Amerika för amerikanerna”, fotoessäer, med rötter hos fotografer som Alfred Stieglitz – urban realism i New York kring förra sekelskiftet (1900) och den danskättade Jacob Riis Flashes from the slum – sent 1800-tal, även han i New York på Lower East Side på Manhattan.
Den
klarögda, skarpa ämnesorienterade stilen hos fotograferna kom att bli
stilbildande inom media och några fotografier kom att tillhöra och bli ikoner i
den nordamerikanska kulturskatten som till exempel Dorothea Langes Migrant
mother a nearly religious image of a poor Madonna and the child. Andra
stilbildare var Walker Evans med en fotoessäbok Let us now praise famous men
ett annat exempel var fotografen Margaret Bourke-White och författaren Erskine
Caldwell med succén You have seen their
faces.
Fotojournalistiken under FSA kom som sagt att bli stilbildande och har influerat senare tiders dokumentära fotografier som till exempel Larry Clark med Tulsa portfolie om drogmissbruk 1972 och Bill Owens som fotade förortslivet kring Bay Area i Californien i Suburbia 1972.
Fotojournalistiken under FSA kom som sagt att bli stilbildande och har influerat senare tiders dokumentära fotografier som till exempel Larry Clark med Tulsa portfolie om drogmissbruk 1972 och Bill Owens som fotade förortslivet kring Bay Area i Californien i Suburbia 1972.
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi
Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg